Aftonbladet – 6 juli 1844, sida 2

och här, — en större och en mindre gossa hade just inkoromit, — står Christian S, det största sniliet i hela Metropolitanskolan, och här ser du lilla Ludde, en bortskämd krabat, som i dag fyller sitt sjande år. En så märkt dag får ej gå obemärkt förbi, och derföre sko!a vi fira den i det gröna.n Jag var redan införli!vad med denna älskvärda familj; en timma förflöt, som exa minut — vagnea stod utanför dörren — vi foro utmed stranden. Ej långt från Charlottenlund låg min väns lustställe. Då vi togo af dit från Cbaussen, pekade fru SVA på ena med staketer inhägnad och af tvemne stora ekar beskuggad grön plats, hvarpå fanns blott en liten gräsbink, uppsatt kring de gamla ekstammarne. Hon tog i detsamma sin mans band och tryckte den med ett englaleende till sina läppar; han gjorde samma manövre, som sedan förnyades å ömse sidor några gånger. Om dessa två eker,, sade jag, ;kunde tala, skulle man visst få höra något om den första kyssens ljulhet, om kärlekens morgonrodnad, och kärlek intill döden?, — Förbil mon amilp sade SY småleende, men det torde också hända, att träden hade att förtälja något annat anmärkningsvärdt — skall jag — Eva? frågade han sin maka. Hon nickade bifall, men vände sig derpå halft till mig och sade skälmsk: ,Men om din Jutländska vän får i sinnet att hopsätta en novell deraf?n — pNå så får han detn, svarade han, pblott han inte ger våra namn till pris åt allmänheten., — Åck! min Gud! utbröt hastigt fru SR, Kände du henne, Eva? frågade min vän. — Mamsell O!, svarade hon långsamt och skakade medlidsam det sköna hufvudet. Jag såg mig