När det sålunda visade sig, att vaktm. Carlsson var försedd med vittnen, så anmälde stadssoldaternes ombud, sergeafiten Jurling, ätt två andra stadssoldater, nemligen Fröberg och Malmstedt, också hade något att i saken andraga. Desse berättade då, att kort innan soldaterne Carlssön och Sahlin antastade vaktm. C., så hade både han och Film och Lewen, alla tre oqvädat Fröberg och Malmstedt, de der likväl alldeles icke brytt sig om sådant, hvi!ket verkligen var något otroligt. På detta sätt skulle, som man förstår, hvarkenFilm eller Lewån kunna vittna i målet. Men vär stadssoldaterne tredje gången, nemligen inför slottsrätten, kommo till tals, så hade de ännu fler saker att berätta, som de icke talat om hvarken första eller andra gången de blifvit hörde. De uppgåfvo nemligen pu, att tullvaktmästaren Film vid det ifrågavarande tillfället öfverfallit Sahlin och rifvit sönder hans kappa. Vittoet Lewen intygade att han, som stått ända invid Film och soldaterne, kunde taga på sin ed, att intet slags handgemäng föreföll emellan Film och soldaterne, och att den förre till och med var mycket höflig mot de sednare och kallade dem ,herrar, men slottsrätten fick likväl betänkligbeter, och tilltrodde sig icke genast afgöra, huruvida Film var vittnesgilld eller icke. Nästa Onsdag kommer emellertid slottsrätten att häröfverlutlåta sig, och det blir då artigt att få se, hvad vigt rätten tillägger dylika och under sådana omständigheter, som de nu beskrifna, framkomna angifvelser mot vittnen, för att utestänga dem från vittnesmål. — I dag på morgonen kl. mellan 7 och 9 schavotterade förre körrektionisten Berggren utanför Banken, hvarefter han undergick det honom ädömda spöstraffet vid Träsktorget. Berggren var för sedelförfalskning dömd att hängas, men benådades med ;ichavott, 40 par spö och lifstidsarbete å fåstning. — Fyra kryddkrämare voro i går upphallade ill polisen, för det de, enligt angifvelse af polisuppsyningsmännen Ytterberg och Lindqvist, begagnat osrönte vigter. Tre af dem blefvo pliktfällde till 3 R:dr 46 sk. hvardera; beträffande den fjerde anstår målet. — En mansperson vid pamn Granlind, tikförene straffad för stöld, öfverföll i går ä gatan en qvinsperson, och fråntog henne en halsduk, hvilken nan derefter till salu utbjöd på en krog. Granlind blef arresterad, och i dag anställdes förhör med -hopom i poliskammaren, der han pekade till angifvelsen och föregaf att han endast tagit halsduken i förvar, för att hindra qvinnan att byta bort den för bränvin. Hon hade i fordna dagar varit hans fästmö och han hade sammanaflat bara med henne. — Mået remitterades till kämnersrätten. — Under en prattig promenad i de vackra leerna vid Carl XIII:s torg, fick Hr E se ett qvinnoväsende. Han närmade sig, han tilltalade henne, hon svarade; hennes sällskap måtte hafva behagat honom, ty han föreslog benne att följa med honom hem bå en stund, hvartill hon var beredvillig .. . Men när den sköna lemnat Hr E saknade han genast sin plånbok, som innehöll omkring 400 Rdr banko . . . En af de vid allmänna renhållnivgen anställde qvinnor var under de påföljande dagarna rikligen med pengar försedd och visade sådane prof på frikostighet, att hennes kamrater förvånades deröfyer; kompletterade sin: garderob oeh delade med sig af sitt goda åt sn behöfvande vänninna. Nu påstår Hr E att han yestämdt känner igen hennes ansigte och att det är hon om bestulit honom. Hon nekar, blir arresterad och uppförd i Polisen. Man vet icke ännu huru saken kan aflöpa. — Händelsen passerade natten emellan sistl. söndag och Måndag.