Aftonbladet – 2 juli 1844, sida 3

fint lefnadsvett under långvariga resor. i främmande länder, skulle icke krossa sina motståndare med dylika kraftargumenter: En annan talare har yitråt, att det uppgjorde Representations-förslaget vore hvarken svenskt eller norrskt. Det grundar sig dock på hvad Ständerne sjelfve befallt; Han har äfven atmärkt, att flere rätte borgare skulle blifva från vale rätt uteslutna, men det är obestridligt, att, efter Utskottets förslag, flere tusende personer, som förut vari från en sådan rättighet uteslutne, nu skulle densamma erhålla. Utskottet kan äfven tryggt fritaga sig från hvarje insintuation, att hafva velat vexa Ständerne öfver hufvudet, ehuru Utskottet gerna erkänner sig hafva sökt att i allmänhet mera behaga hela svenska folket, än dess särskilda kaster. Eo talare har ansett principen i anseende å samfäldta val, hafva blifvit rubbad gerom städernas indelning till särskilda Valdistrict. Minst af alla, borde väl: Borgarc-Ståndet vara missnöjdt med denna geografiska indelning. Genom valrättens föreslagna utvidgniog får den i allt fall mindre värde. De nu anförde exemplen visa just det mar gjort afseende egentligen på menniskovärde, då man gifvit statens högre och lägre tjenare lika valrätt, — och inskränkt förmögenhetezas allt för stora inflytande. Städerne hafva likväl erhållit en sjattedel i valen, såsom en följd af deras egande en sjottedel af fast egendom i riket. Hvyarje grundlag måste afse de fleste individernes trefaad under dess egid. I motsats med en annan talare, föreställer jag mig, att intriger och främmande impulser vid valen äro förekomne genom Utskottets förslag, deri val-rätten är utsträckt. De, som tänkt på djupet, önska visserligen ea reform, hvartill detta är första steget. En talare sägor sig visserligen, lika som hvarje annan talare, önska en förändring, men förkastar likväl förslaget i massa, utan att iogå i granskning af förslagets specialitetor. Dock, i försvaret för detta betänkande, som är så långt, skall jag åtminstone bemöda mig om korthet. Det öfver ensslämmer icke så nära, som N:o 38, med de åsigter Komtitutions-Utskottets majoritet hyllat, rörande en ändamålsenlig förbättrinz af våra grundlagar, det är en jemkning, uppgjord på magtianehafvande Ständers befallning, samt torde blott så vida kunna förordas, som det skulle leda till ett statsskick, kompaativt bättre, än det närvarande; sådant vill väl icks säga mycket, men man anser merendels klokast, att af en trög gäldenär heldre mottaga smärre afbetal.isgar, än låta effiren leda till ytterligheter. i Al argumentation är öfverflödig, i händelse, såsom det vill synas, buråkrati, hvilken egentligen både styr och representerar Svea land, skulle hafya fast beslutat att, kosta hvad det vill, bibehålla de förlamade stats-institutionerne, jemte det lättgående skattläggnings-machineriet, skulle anse sig stark nog aw ännu ett eller annat quinquennium kunna brottas med folkets önskningar. I dylikt fall kommer hvarje reformförslag att, så länge som möjligt, bordläggas, kriticeras, rediculiseras, sönderdeles, äterremitteras, invecklas och uppehållas, samt ändock att slutligen kasseras. Utskottet har inför denna fraction af sine principaler ett lika tungt, som fäfängt arbete, och borde, efter de flere fruktlösa försöken, numera erkänna sin oförmåga att tillfredsställa den; i händelse våra former tillåta nedläggandet af en grundlagsfråga, som i vissa delar redan af förstärkt Konstitutions-Utskott blifvit antagen att åter föredragas nästa riksdag. pUtskottet har på detta rum bland frisinnade borgare, rättast medborgare, hoppats få räkna på några sympatier. Ogillas dess grundsatser äfven här, välan! då återstår endast att hänskjuta dem till pröfning af den större allmänhet, hvars interessen Utskottet kan, med handen på hjertat, bedyra sig städse hafva haft för ögonen, att förnämligast söka befordra. — — Herr Geyer: Då Memorialet, N:o 38, förevar, yttrade jag den önskan, att man äfven ville framställa de speciela anmärkningar mot den föreslagna vallagen, hvartill anledning kunde förefinnas. Då uppehöll man sig likväl endast vid sjeltva principerne. Likasom Herr Wern erkänner jag riktigheten af en del bland de anmärkningar Herr Halling framställt emot 1 8. Detta härleder sig dock från ett förbiseende hos Utskottet, hvilken brist likväl lätteligen kan afhjelpas; men jag har ansett mig icke böra lemna oanmäldt, att denna anmärkniovg icke utgjort det högtärade Ståndets gemensamma tanka. Ariedningen, hvarföre alla Embetsoch tjenstemän fått lika rösträttighet, nemligen blott en röst hvardera, är den, att man ansett Embetsmän i allmänbet böra ega föga ioflytande på dylika val. En Tealare har sagt, att man gjort för litet afseende på bildningen; men så är icke förhållandet; de stora massorna få icke föraktas. För öfrigt fiones intet mera lämpligt sätt att höja en persons menniskovärde, än derigenom, att man tillerkänner honom medborgerliga rättigheter. Valrättens utsträckniog i Utskottets sednare memorial är föranledd af Bonde-Ståndets beslut. Man bar klandrat, att kapitalisten är utesluten från Val-rätt, men såsom blott kapitalist, måste ban betraktas, såsom en improductiv samhällsmedlem. Om han ingår i en nä ring eller köper sig en fastighet, får han derigenom rättighet att i valen deltaga. — es — mo L Herr Christierson bar klandrat, att Utskottet, efter omförmälde voteringar skiljt Städerna från Landet, vid valkretsarpes bestämmande, Äfven jag anser det hafva varit bättre, om en sådan skilnäd icke blifvit gjord. men jag kan likväl icke inse, att jrincipen af samfällda val derigenom blifvit störd, enär alla röstberättigade inom hvarje stad eller hvarje särskildt district lä landet komme att, utan afseende på Stånd, i samma val deltaga. — — — Å RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Några Elädespersedlar, hvilka i går efter