Aftonbladet – 1 juli 1844, sida 3

ansågs för ej så särdeles långt tillbaka. för ett utomordentligt fe!, som skar i örat. Sannerligen, det år det ömkligaste anspråk hos herrar konstdomare, att i en komposition fordra hvad de kaila narbeten (deras favorituttryck). Ju friare fantasiens utgjutelse är, ju mer Öfverensstimmer den med musikens väsende. Musiken söke att rythmiskt med hvarandra förbinda nya, öfverraskande och karakteristiska melodier och harmoniföljder och skapa ett väl organiseradt helt. Musiken har senomgått sin skoltid och det närvarandes friska ynglingakraft börjar verka på egen hand. De nyare ktompoaisterna motsvara de anspråk, jag här omnärant, vida mer, än deras föregångare. Men uiksom hittills de särskilda riktningarna af kalkulen, så har nu rytbhmen blifvit rådande framför allt annat. Äfven detta manår skall ändra sig, ty musiken är blott en modets konst, dess former vexla liksom model. Detta är det sorpliga resultatet af alla mina forskningar, af ett lif, som är mer än rikt på erfarenhet inom tonkonstens Områ de.n : Doloroso tycktes utomordeatligt upprörd och suckade högt. Ludvig satt helt tyst. ,Det gör mig ondt, att nödgas säga dette,, fortfor Raymond lugnt. O, äfven jag har länge kämpat emot denna ölvertygelse, tills jag dukade under derför. Musiken är modets konst, säger jar in en gång, och jag vill bevisa det. Derför racker äfven den mest omtyckta korcpositörs blomsterperiod biott några få år. Man kan skäligt anjaga, att hvart tionde år skall skapa e2 ny modorm i musiken. Komponisten, hvars blomsterid är förbi, börjar nu den andra perioden af sitt konstnärslif, De vnilingar, som han hinfört, som nd bans toner gjorde sina första steg i veriden