Aftonbladet – 29 juni 1844, sida 3

hon alldeles icke skulle sjunga partiet. Direktio nen befallde; genast skickade mamsell Caballuch in en läkareattest, som intygade, att hon nu e kunde sjungal — — — Doloroso och Ludvig vände sig härpå än er gång till Constance och bådo henne öfvertaga par tiet. Men Constance hade dagen förut, på direk tionens förfrågan, förklarat, att hon ännu var o passlig, och Riancourt, som fruktade, att, ifal bon åter uppträdde och publikea genom fördubb ladt bifall godtgjorde sin förra oartighet, kärleke: för teatern åter skulle vakna hos henne, underlä icke att stärka heane i hennes beslut. Beständig förnyade han sitt lockande enbud, och Constance vacklade mer och mer. — Under tiden hade Farinettiska familjens vinner Wästwasser sjelf och många afundsjuka ledamö ter af kapellet i staden, utspridt det rykte, at Ludvigs opera vore så dålig, att det-ej lönad mödan alt höra henne. Man berättade här oci der, på ett sitt, som gjorde komponisten gansk; löjlig, alt han saknade all kännedom om instru meonterna, alt han satt violinfigurer för valdthor net, vio:oncellpassager för flöjten och en hop dy: ka galenskaper. Hans olyckliga debut, som sån gare, var äcnu i allas minne, och sålunda är de förklarligt, alt man satte full tro till det lögn aktiga ryktet rörande hans förmåga som kompo silÖr. Slutligen blef stycket uppfördt. De utspridd: ryktena hade haft så menlig verkan, alt, utom dem, som hade fribiljett, ganska få åhörare infuano sig. Applåderandet af en i förhållande så liLen samling lät i den vida salongen nästan som hån. Miltiades sjöng illa, de öfrige af sångperso