Aftonbladet – 29 juni 1844, sida 2

— I sist hitkomne nummer af Hamb. Correspondenten läses: De at den svenske jernverksägaren, frib. Vv. Wahrendorff uppfunne jernkanoner, å hvilka laddningen anbringas bakifrån (kammarladdningskanoner), hafva nyligen, på den nära Wien belägna Simmerinzerheden, under erkehertig Ludvigs ögon, undergått en profskjutning, hvilken sagit ut på ett ganska tillfredsställande sätt. Proceduren härvid sker förmedelst en cylinder (stötbotten), hvilker, efter förrättad laddning, tillsluter öppningen baktill och fåstes genom en tvärcylinder (spärr). Å denna sistnämnde inträffade sistlidne sommar några bristfälligheter, hvilka genom sednare förbättringar plifvit afbjelpta. Ett fyra hundra steg aflägset bröstvärn (epaulement) bildade skott-taflan, mot hvilken femtio på hvarandra med möjligaste skyndsamhet serverade skott aflossades och af hvilka redan det första med utomordentlig kraft inslog i pålverket. Kanonen var en adertonpunding, och laddningen var i början minskad med ett halft skålp.; men skulle ökas vid en blifvande profskjutning, till hvars godkännande en kommission af Bombardier-korpsens och der förlagde artilleriregementes officerare blifvit utnämnd. Till kanonens uppställning ver en kasemalt af starka bjelkar uppförd, för att kunna anställa försök, i afseende å den genom skotten förorsakade skakning, med flera omständigheter, sisom röken 0. s. v. Ingen olägenhet eller fara