Aftonbladet – 28 juni 1844, sida 3

HUV DJS AV: PTCUGGD DORA 00 den var kokt eller stekt. I detsamma passerade stadsvaktspatrullen förbi, men vände hastigt om, gaf Hedman några bugg tvers öfver ryggen, grep honom i halsduken och släpade honom med sig, under det ban ropade att de ice måtte strypa honom. Under sådant förevettande kunde naturligtvis Hedman icke fällas för det han ofredat patrullen. CE DYRT RAUJERI. Efter angifvelse af Snickaren S. G. Lafgren, blef utaf Stadsfiskalen Greiffe inför kämnersrätten i Götheborg bonden Sven Jonsson från Österslätt, på Hisingön, ställd under tilltal, för det han den 30 Januari 4841 vid Badhuset i Götheborg fasttagit Lafgren, lagt honom på en släda, bundit honom med tåg och kört honom till stadens stora torg, der kullstjelpt slädan och låtit Lafgren släpa efter åkdonet, intilldess det lyckats tillkallade personer att afskära tåget, hvarmed Lafgren varit bunden. Sven Jonsons inför domstolen afgifna förklaring angående åtalade tilldragelsen, innehöll, att Jonsson vid middagstiden ofvannämnde dag på torget hållit till salu två tunner potäter och deraf sålt den ena för 2 R:dr 24 sk. till Lafgren, samt på dennes begäran lofvat att på sin släda forsla hem potäterna till Lsfgren, som bodde ett stycke utom staden. Under vägen dit, var Sven Jonsson inne på en krog vid den såkallade korsvägen, för att få andra tunnan potäter såld, men då det ej lyckades, öfverenskoms att Lafgren skulle taga äfven denoa. På krogen undfägnades Sven Jonsson med brännvin utaf Lafgren, och fick ytterligare hemma hos Lafgren ett par supar. Men när betalningen skulle erläggas för potäterna hefanns det att Lafgren ej hade tillräckligt penningar dertill. De 2 R:dr, som återstodo, lofvade då Lafgren att godtgöra, om han fick följa med till staden, hvartill Sven Jonsson samtyckte. Under vägen var Lafgren inne på åtminstone elfva ställen, för att, som han sade, skaffa penningar, men erhöll inga. Sven Jonsson blef nu uppbragt öfver Lafgrens förhållande, särdeles som Jonsson af den erhållna förtäringen fått friskt humör, och fattade Lafgren i kragen, samt förehöll honom det oriktiga i hans uppförande, hvarjemte Jonsson tog honom fast och, efter det slädan blifvit från gården vid badbuset utförd, satte Lafgren, utan något egentligt motständ å dennes sida, bredvid sig i slädan, samt körde till torget; men vid ankomsten till rådhuset fattade Lafgren i tömmarra, hvilket vållade att hästen ryckte häftigt till, så att slädan kullstjelpte, dock hade Sven Jonsson alldeles icke bundit Lafgren, utan hade ett tåg, som var fastgjordt i sladan. kommit att ligga ötver Lafgrens axel. hvarigenom det i hastighet velat synas som denne blifvit bunden. Sedermera förändrade Sven Jonsson denna bekännelse så till vida, att han vid tillfället biträdd af en annan okänd mansperson fasttagit Lafgren å vägen utanför badhuset, och, under det L. gjort något motstånd, nedlagt honom på slädan, der Sven Jonsson bundit Lafgren öfver medjan helt löst; men Sven Jonsson påstod, att Lafgren genast kommit lös, då slädan stjelpte, och således icke släpat efter slädan. Flera vittnen intygade, att de sett Sven Jonsson, beträdd af en annan person, med våld föra Lafgren på Jonssons medhafda släda; att sedan Lafgren blifvit med tåg bunden öfver bröstet och benen, Sven Jonsson kört ai med honom; ait då Jonsson kom häftigt äkande åt torget, hade slädan stjelpt vid börnet af rådhuset , och sedan hästen längre fram på torget bli vit hejdad, såg man att Lafgren var liggande å gatan astbunden vid slädan. Dä ett vittne velat afskära tiget, hvarmed Lafgren var bunden, hade han sagt; är jag bunden så låt så vara. EW vittne såg att Lafgren fattade tömmarna, hvilket vållade att hästen Stegrade sig och slädan stjelpte. Sven Jonsson påstod, att allt hvad han vidtagit emot Lafgren endast skett för att få sina 2 R:dr, och att han icke vågat släppa honom, förrän Lafgren åtminstone vidgått sin skuld. Sven Jonsson kände ej vådan af sitt förfarande. Rådhusrätten i Götheborg förklarade Sven Jonsson vara saker, att hafva gripit och med våld bundit Lafgren vid den af Sven Jonsson medhafda släda, samt lerefter fört Lafgren i ett sådant läge genom en större del af staden, intill dess han genom andras åtgärd blifvit lösgjord, och dömde derföre, under åboropande : af 20 kap. 7 S Missgerniogsbalken, sådant detta I grum lyder i Kongl. Förordningen den 20 Jan. 4779, . Sven Jonsson, att fför denna förbrytelse straffas medi ett års fängelse utan arbete, och plikta 33 Rdr 46 j ill treskiftes mellan kronan, staden och åklagaren, ! eller, om Sven Jonsson ej förmådde utgifva böterna, :t undergå ytterligare fyra månaders fängelse med arbete; i ivarjemte Sven Johnsson skulle ersätta dels Lafgren ) I å I ö I ör hans genom ifrågavarande behandling tillskyndade idande med 20 riksdaler banko, och dels åtskiliga i nålet afhörde vittnen, hvilka fordrat ersättning för sin oställelse vid Kämnersrätten. Sven Jonsson besvärade sig i Götha Hofrätt, hvars röfning målet underställdes, och anförde bland annat, tt den åtalade bindningen Varit endast ell raljeri.; Iofrätten fastställde Rådhusrättens beslut. : Hos Kongl. Maj:t sökte Sven Jonsson uti Hofrättens tslag ändring, eler ock att Kongl. Möj:t af gunst ch nåd täcktes befria Sven Jonasson från fästningstraffet och böternas utgifvande. I sin besvärsskrift erättar han, på sic sätt, åtalade händelsens förlopp: tt Lafgren nästan som en vansinnig menniska genom upit staden från det ena stället till det andra, utan tt pä de sjutton ställen, Sven Jonsson räknat, kunna örskaffa honom penningar, hvilket allt dragit ganska ingt ut då tiden; att Lafgren slutligen kommit til ch ingått i badhuset; att Sven Jonsson der fått yterligare vänta nära två timmar; att L. ändtligen ut-y ommit, och på Sven Jonssons förnyade begäran om ir etalning för potäterna, gifvit honom 53 örfilar mad et svar: kör din väg, bonde, du har fått dina peningar: att då Sven Jonsson således icke kunnat anse afgren annorlunda än som en bedragare, hvilken ille undkomma utan att betala, han fattat uti och att honom jemte sig på slädan, iör att köra till det tälle der handeln blifvit uppgjord, på det Lafgren er i vittnens närvaro åtminstone måtte erkänna sia ll kuld ; och att Lafgren under denna färd, på ett för ven Jonssen. obegripligt sätt, invecklat sig i de tåg, : a Oss OM 5 YT FF 1 Pre ha OC) poem P7 tre mm te N