Aftonbladet – 28 juni 1844, sida 3

gon, då de icke hafva dylika missöden att förtälja i poliskammarenp. Snart lär man nödgas uppsätta en serskild korps för att nattetid trygga stadsvaktspatrullerne för faran att blifva nedgjorda af oqvädinsord). Det är märkvärdigt hvad ifrågavarande korps är känslig för dylikt äfventyr, medan man rätt ofta ser vanlig militär uthärda rätt bastanta, både glåpord, skuffningar och ryckningar, utan att förlora humöret. Ett par synnerligen i ögat fallande exempel af denna stadsvaktens omsorg för sin egen säkerhet, hafva nyligen kommit till vår kunskap. Det ena, som avgår en vaktmästares vid tullverket arrestering och inkastande i tjufkistan, för det han skulle kallat en eller två stadsvaktsoldater för korf har af poliskammaren blifvit förvist till beifrande vid slottsrätt, och skall i sinom tid blifva närmare beskrifvet. Det andra angår en skomakaregesäll Hedmean, som natten till den 22 dennes greps på Rörstrandsgatan, också för det ordet korf skulle kommit över hans läppar. Vid undersökning härom i poliskammaren hördes på ed två personer, som vid tillfället varit i Hedmans sällskap. De intyggde båda, att Hedman ftcke varit otidig mot patrullkarlarne. En till namnet okänd person hade på gatan trakterat med bränvin, och då fråga blef om tilltutgg, hade någon svarat, att ban kunde bjuda korf, hvadan någon annan sporde om den var kokt eller stekt. I detsamma passerade stadsvaktspatrullen förbi, men vände hastigt om, gaf Hedman några bugg tvers öfver ryggen, grep bonom i halsduken och släpade honom med sig, under det ban ropade att de ic:e måtte strypa honom. Under sådant förevettande kunde naturligtvis Hedman icke fällas för det han ofredat patrullen. en: ot PR