Aftonbladet – 21 juni 1844, sida 2

Finalen i andra akten, svarade Doloroso, Lua vig och Constance nästan på en gång. Riktigt, tog R:ymond åter till ordet. Föj kort tid sedan spe:ade jag för en person, som än nu icke känner operan, finalen utan sångstärama och åhöraren förklarade den för en täck vals. Hvac skulle jag säga? Körens rytbm är liflig trefjer dedels takt, som ofta förekommer i vals. Musiken kan en gång för alla icke uttrycka begrep) och föreställningar, framförallt icke uttrycka der allmänt begripligt, och derföre kan kompositörer icke beklaga sig, om en annan i hans kompositior icke funnit det, han sjelf velat inlägga deri. skall kanhända invända, att exemplet icke träffa in, emedan takten här ger anledning till skiljaktishet i uppfattning. Men hade Spontini genon mus:ken, genom melodi och harmoni verkliger uttryckt det, som han tänkte, så hade en hvar sko at försiå honom, äfven utan hänseeende till takten. Abso!ut begriplighet är naturligtvis icke möj lig,, anmärkte Doloruso. Men kompositören må ste alltid sträfva att återgifva skaldeas ord, så vid möjligt kan varax Hvad är meningen med detta: så vidt möjlig kan vara? Hvad betyder det, frågade Raymond I detta hänseende finaes det platt ingen möjlig. het, så länge jag icke kan säga, hvilka föreställ ningar, begrepp och förnirarmelser tonerna, ichor derna, eller tonoch ackordserierna sko!a uttrycka Musiken är den mest subjektiva bland alla kon ster. Detta går ända derhän, att icke en gån den skiljaktighet, vi äro böjda att antaza mella duroch moiltonarten, stricte allmänneligen er känues Durtonarterna skola uttrycka glädtiehet molltonarterna bedrölvelse. Lilväl böra vilda folk slags gladaste sånger näston alltid till molltosar terna, likasom jag hört vilda nationers klogo.ån Ber i dur. Låt så varen, svarade Ludvig, men det firne positiva reglor, som upphöja tonkonsten till ve tenskap. Dessa reglor hafva bildat sig ur det