Aftonbladet – 20 juni 1844, sida 2

,Hvariföre fördömer ni den nya skolan, sade Raymond till honom; hvarföre förargar det er, tt man lagt er opera å sido? Öm rianser smaken vara förderfvad och ieke kan kämpa mot förderfvet genom ett konstverk, så kämpa deremot som Järare. Förskaffa er lärjungar, som fortplanta er method. Hittills bar ni ej tänkt på annat, än Ludvigs utbildning såsom sångare; undervisa bonom äfven i grundsatserna för den dramatiska kompositionen. Jag vill meddela er, att han skrifvit texten till en Opera och är ifrigt sysselsatt med musiken dertill. Låt honom arbeta under er ledning. Ni har rätt,, svarade Doloroso glad; pja, en lärjunge vill jag bilda. Er skyddling skall blifva denne lärjunge. Min erfarenhet på den dramatiska musikens område skall då icke gå förlorad: den unge mannen bar en ovanlig talang; i honom skall jag åter lefva upp. Ludvig måste lemna honom libretton. och dei påbörjade partituret. Operan hette: Miltiades eller Atheas räddning... I Raymonds och Constances öfvervaro läste den unga författaren libretton. Den kunde med skäl kallas lycklig; snabbt omvexlande situationer och ett vårdadt språk utmärkte den framför andra. Dolorosos fantasi tändes genast utaf skaldeverket. Den operan skola vi komponera tillsammans, min unge vän,, sade ban vänligt. Framför allt tycker jag om, att ni bebandlar en scen från den klassiska forntiden. Några af mina operor spela äfven uti Italien och Grekland; Det förstod också min gamle Gläck, och derföre har äfven Spontinis Vestal gjort så mycken lycka. Ar ni inte också af samma tanke, Fr Raymond?, Nej, det är jag inte, svarade denne torrt Del finns ingenting mer barockt, än att vilja musikaliskt skildra den klassiska forntiden. Musiken är romantisk till sitt innersta väsende; derföre kan jag icke gilla andra operor är de romantiska. Romantiken börjar historiskt med klassi