Aftonbladet – 19 juni 1844, sida 2

Jag ser, jag har mycket att lära af er, herr baron, sade nu Doloroso; men rösten darrade och bjertat klappade hårdare. ;Har jog in!e rätt?, frågade baronen förnöjd. Vill ni följa mitt råd? Jag menar väl med er. — Ja så, vi äro redan vid tullen! klockan är mycket, jag tar mig en hyrvagn; uvertyren får jag inte försumma, alltså svärjer ni från denna stund Rossinis fana? Icke sannt? Adieu, bästa kapellmästare, adieul Med händerna på ryggen och hufvudet lutadt mot bröstet smög Doloroso genom hufvudstadens gator fram till sin villa, som låg vid motsatta tullen. Just som han gick förbi Raymonds, hus, kommo denne och Ludvig ut igenom porten. Hvad bär det af?, frågade Raymond. Jag har varit ute och spatserat, svarade Doloroso. Det blef mig så qvaft derhemma; jag måste hemta friskt mod i friska luften. Går ni på spektaklet? Gud bevars! svarade Raymond; men vi ämne ländock förskaffa oss en njulning för själ och öra. Hvilken då? frågade -kapcii mästaren. Raymond hade likaledes lärt känna Doloroso iIsvaghet med hänseende till Mozart. Han svarade ,Iderföre leende: i Mozats requiem! Kapellmöstarens ansigte blef blekt som ett lärft il Requiem? framstammade han slutligen; ges det nu Ja, i Anpekyrkon, der Furst 5. begrafves Kom med ossh Jag? -— Nej; i dag är jag icke i stånd att hör I musik! — : Men, min vän, hur kan en så stor konstnä som ni låta så hänföra sig af en skändig afund sjukal Requiem måste ni väl vilja höra ön e