Aftonbladet – 19 juni 1844, sida 2

en sång; det är ingen tbeatermusik; Mozart var ju er rival endast som theaterkompositör! Ack, om sådant är ingen frågal — — Nej, nej, blott icke i dag! Detta är mer än afundsjuka, tänkte nu Raymond, det är ett afskyvärdt hat! — Hvad skall jag tänka om er? började han med hög och ogillande röst; ir detta uppförande ett stort snille värdigt? Nej, det är det icke, i sanning icke! O Gud! Nå, ni är förstämd i dag; förströ er derföre. Gif mig armen; teg ni den andra, bäste Ludvig. Så! Nu nolens votcus till Anniekyrkan. Detta Requiem skall lefva längre än all annan musik af Mozart. Ludvig känner det ännu icke, han bör höra det i sin lärares närvaro. . Jag måste! hvistade Doloroso och såg ned framför sig, äfven detta ännu. O hvilket qval! De gingo långsamt framåt. Känner ni, började Raymond iter, 1e märkvärdiga omständigheter, som åtföljde kompositionen af Mozarts Requiem ? Ja, svarade kapellmästaren med dof röst. Ack, berätta! bad Ludvig; jag har icke hört någonting derom. En dag, berättade Raymond, kom ett okändt bud med ett bref till Mozart, som då vistades i Wien. Brefvet var skrifvet med mycket fin stil och hade ingen underskrift. Deri tillfrågades Mozart, om han ville åtaga sig att komponera ett Requiem, hvarjemte han ombads uppgifva huru lång tid han pehöfde dertill, och buru mycket ban ville hafva i honorarium. Mozart frågade naturligtvis genast budbäraren, från hvilken han kom: Främlingen, en till utseendet obehaglig, redan ål