Aftonbladet – 15 juni 1844, sida 3

Ann Och de sjöngo; Ludvig ackompagnerade. Deras ungdomliga, kraftfulla röster trängde igenom hvarandra, känslan och begäret alt ömsesidigt visa sig i högsta fullkomlighet, den ena för den andra, gjorde deras sång till någonting så utomordentligt, att åbörarne utbrusto i höga bifallsrop. Ni sjunger gudomligt!, hviskade den unge marnen. Men Constance bad honom hjertligt, att orta komma och öfva sig med henne. Vore ni blott vid teaternp, tillade hon sakta, phvilka triumfer skulle icke vi begge firalp Fru Farinetti rekommenderade sig. — Coasiance öfverhöljde henne med kyssar. Jag ör utom mig af glädjen, sade hon, när hennes medtäflarinna Ilemnat Jun Met, sakta till Ludvig; denna dag skall blifva mig oförgätlig.n Lo Alfven mign, svarade Ludvig hänryckt. Q, kunde jag evigt få stadaa hos erl Under det Raymond talade med kapellmästaren, gingo begge tillbaka till fönsternichen. Egna er vackra röst äfven åt teaterr), fortfor Constance, när de kommit till fönstret. Och om jag bekänner för er, svarade Ludvig, palt det redan är min afsigt att gå till teatern. för alt få vara er rätt nära? Det vore herrligtIa hviskade Constance. Hvad ir Farinetti mot er. Gör det, och han är glömd. Hela den odrägliga cliquen är då med ens slagen på flykter.y Constance, tänker ni blott på det?p Jag hor redan förut sagt er, att jag vet buru gycket jag är batad. Farinpetti är. en ska ös! örtalare; det är na igt alt jag vill bli af m ec ORO.