Aftonbladet – 15 juni 1844, sida 3

-lvingar och efterkommande under en sednare tid ,!hvaraf åter följer, att en ersättning, som jemlikt K M:s åberopade skrifvelse af den 3 Juli 4822, blifvi med 3464 Rdr 30 sk: 8 rst Bko tillerkänd Meijerski arfviogarne och hvilken ersättning påtagligen egt run för aflefvererade styckgjuteri-instrumenter, verktyg ocI effekter samt för uteblifvet begagnande af omförmäldt rättighet, ej varit eller lagligen kunnat vara förenar med samma rättighets öfverlåtelse för alltid; ty oci som hvarken tillämpning af föreskriften i 9 kap. 42 Hendelsbalken, sådan den närmare bestämmes i för t ordningen den 43 Juni 4800, angående proskriptior Jaf kraf i allmänhet, kan äga rum i afseende på ifrå. ;Igavarande rättighet, som varit ställd och upplåten på ilJen längre obestämd tidrymd, och äfven, enligt hvar jofvan utredt är, kunnat under en viss tid, af dåva-Irande ionehafvare af densamma eftergifvas, utar -Jatt derföre upphöra att vara lika gällande för er -Jannan sednare tid och de personer, som då ef teråt trädt deraf i besittning, eller då den ena konItrahenten icke lagligen kunnat, utan den andres biIall och samtycke, ändra eller upphäfva de öfverenskomna vilkoren, den omständigheten, att kronan under tiden afhändt sig egendomen gesom försäljning, som likväl sedermera återgått, i någon måtto inverkar på beståndet af ofta omförmäldte rättighet, alltså och då käranderne cj förverkat densamma, genom under!åtenhet att underhålla egendomen med årliga reparationer, enär de från dispositionen deraf varit utstängde, pröfvar rätten, med gillande af kärorsålen, skäligt förklara käranderne, Hr löjtnanten Jacob Ludvig Zeth:2us, bokbindaren Gustaf Meijer och myndig örklarade jungfru Maria Margaretha Meijer, såsom Ö. D. Meijers arfvingar och efterkommande, lagligen berättigade att gemensamt bebo och disponera ifrågavarande egendom, Styckgjutaregården, med alla våningsrum och tillhörigheter, emot skyldighet, att densamma med ärliga reparationer underhålla, och följaktligen äfven at: tillförbinda kronan, att från och med nästa laga fardag efter det denna dom blifvit till parterne utgifven, eller den 4 Oktober år 1840, käranderne uti eg-ndomen inrymma, dock varder, i sak af sådan beskaffenhet som denna, rättegångskostnaden, parterne emellan qvittad. Emot denna dom anmälte advokatfiskalen Lindberg å kronans vägnar vad, hvilket jemväl hos Stockholms rådhusrätt sålunda fullföljdes, att en hos krigskollegium anställd e. o. kanslist till rådhusrätten inlemnade en med advokatfiskalen Lindbergs namn underskrifven libell, utan att dervid facns fogadt, hvarken något förordnaade för Hr Lindberg, att å kronans vägnar fullfölja vadet, ej eller ens någon af Lindberg utfärdad fullmagt för bemälde kanslist att inlemna libellen. Det visade sig sedan att Hr A. F., somblott innehaft justitiekarsleren Nermans fullmagt att föra saken i kämnersrätten, icke alls förskaffat sig Demälde kanslers fullmagt att fullfölja saken i högre rätt. Den 23 November 1840 dömde rådbusrätten och pröfvade att som Justitiekanslersembetets förordnasden åt hr advokatfiskalen uppdragit, att endast vid kämnersrätten föra kronans talan, så och emedan, jemlikt kungörelsen den 46 Maj 1827, den, som kronans talan vid underdomstol fört, icke äger, utan efter föreskrift af det cmbetsverk, som bonom förordnat, fullfölja det må!, i hvilket kronan vid underdomstol tappat, samt br advokatfiskalen Lindberg icke visat sig hafva af Justitiekanslersembetet jemväl erhållit förordnande, att förevarande mål hos rådhusrätten ullfölja, ty ansåg rådbusrätten sig icke kunna, å den af hr advokatfiskalen förde klsgan fäcta något afseende, utan kommer kämnersrättens dom att lända tiil sfterrättelse. ! Emot denna dom anrälte br Lindberg vad, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, På sjelfva fatalielagen den 30:de i berörde November månad, men . nade icke ens då för säkerhets skull försett sig med ! ullmakt, den han likväl tre dagar derefter af hr Ju-! titiekansleren Faxe förskaffade sig. ; I hofrätten bestredo Meijerska arfvingarne sakens ipptagande, då A. F. Lindberg, som erlagt vadet i ådhusrätten, icke dervid varit försedd med fullmakt, nen hofrätten ogillade denna invändning och gillade, afseende på sjelfva besvärsfrågan, rådhusrättens belut, dock utan att nämna den af bemälde rätt citeade förordningen 4827 eller åberopa någon annan! rund än den, att br advokatfiskalen Nicolas Lindberg (4 j haft: någon fullmakt att fullfölja saken i rådhus-w itten. Hofrätten tillät likväl br ÅA. F. att få draga hofittens dom under K. M:s pröfning. SY R (Slutet följer.) em R——L Carlshamn den 7 Juni. Hos en bonde i Bökeåla hafva tjufvar nyligen gjort inbrott, och bortstut en mängd persedlar samt äfven något guld och8 Ifver. Då bonden vaknade och märkte tjufvarna,t ang han upp i bara linntyget och med en yxa ils and förföljde den ena af dem, hvilken, efter all san-b olikhet, hade blifvit gripen, om icke bonden låtitn arra sig af tjufvens hote!se att skjuta honom med en il edhafd bössa. Då bonden åter inträdde i sin stuga, s r alt se efter hvad de oväntade gästerne hade be; gat lemna qvar, fann han att nämnde bössa var)? ins egen, och att, alldenstund den var oladdad, han s honom icke haft något att befara. d — Hos en hemmassegare i Elsebråna inträffade je tten emellan sistlidne Thorsdag och Fredag vådeld, d arigenom allt lades i aska. Mannen kunde med ytoc sta fara, i bara linntyget, undgå lågorna. Såsom got anmärkningsvirdt kan nämnas, att ifrågavarande m mmansägare var nästan den ende som icke ville d ltaga i Brandstodsbolaget för Blekinge län, och då9 n slutligen, medelst mycket öfvertalande, tecknade fö skedde detta för ett så obetydligt belopp, att han)P te har någon tillräcklig ersättning att vänta sig för 2 skada han pu lidit. (Mjolner.) ne — En händelse, som väckt allmän uppmä:fvamhet s h ogillande inom detta samhälle, har tilldragit sig)! der sednare hälften af förra månaden. En norsk annara vid namn Mat.Ilan fra VALL. os der ck t 1 I E