Aftonbladet – 13 juni 1844, sida 2

Ack, det är omöjligt. Åh, inte, min unga vin. Också måste ni söka. jväfva er entbusiasm för musiken. Nej, äfven det kan jag inte. Jag begär ej, alt ni rent af tar afsked af denna sonst; utan jag önskar blott, stt ni med all ifver ullföljer edra studier och endast betraktar musi-cen som ett angenämt tidsfördrif. ,Det är ej ert allvar, goda herr Raymond. Mitt fullkomliga. allvar; vi skola längre fram språka vidare deröfver: Men den dåraktiga käreken till sångerskan måste ni slå ur hågen, eller — vårt fördrag äger intet rum. Ynglingens ansigte brann. Han kämpade synbart med sig sjelf. Hur här ni då,, började Raymond åter, pärt könna mamsell Doloroso? I hvilket förhållande står ni med henne? Var öppen mot mig, min kära Ludvig.) Jag har redan sagt, att Constance ibland går förbi mitt fönster. Mitt rum ligger på nedra botten, hennes väg till tastern går förbi der jag bor. Mina omständigheter hafva blott sällan tillåtit mig alt besöka teatern. Der såg jag henne först. Hennes himmelska sång och oföriikneliga skönhet intoso mig med troilkraft. Hon bor med sin far i en liten villa utanför staden, och i flera måneder bar jag sett henne gå förbi min boning. Hon bemärkte mig snart; ty dagligen stod jag på vanliga tiden i det öppna fönstret och bidade tjuserskan. I början kostade hon blott ena skygg bliek på mig. kLicrgro fram vågade jag genom r nnagilva mina känsor. J:g var glid;e, ty hon 1e3 ej. En 1 v03 i sin hand, såg på mig för