Aftonbladet – 12 juni 1844, sida 2

OM GATULÄGGNINGEN I HUFVUDSTADEN För några år sedan förekommo, såsom bekan ir, till öfverläggninog hos församlingarne flera för slag till en bögst nödig reform af sättet för ga tornas underhållande i Stockholm, men denna re ormråga afstadnade då i följd af flera omstän ligheter. Nu nyligen har den imedlertid åte kommit på tapeten. Den 47 sistlidne Maj höll inför magistraten en öfverläggning i ämnet cz husegarne i hufvudstaden, som dit voro uppkal lade; och slutligenbeslöts, att kyrkoherdarne stadens territorialförsamlingar skulle gecom skri! velse från öfverståthålla en anmodas kalla försam lingarne, att å sockenstämma utse 2 kommitte rade af hvarje församling att så. skyndsamt sor möjligt undersöka och afsilfva betänkande öfve ämnet. Enligt hvad vi hört skola, åtminstone i fler församlingar, dessa sockenstämmor hållas näst korsmande Söndag, och af denna anledning zns vi oss böra hemställa, om det icke vore skäl, at Hrr kyrkoherdarne täcktes genom annonser i tid :iogarne närmare härom underrätta allmänheter Saken är nemligen af många skäl ingalunda lit giltig för bufvudsts den, utan tvertom fullt t ut lik vigtig, som mången annan offentlig angeilägenhe antipgen man betraktar sättet böra kostnade skell utgå, eller afser möjligheten af en varakti och genomgripande förbättring af gatuläggninger Ett faktum, som icke kan bestridas, är, at utom Stockbolm numera icke finnes en enda sta i Europa med en motsvarande folkmängd (Con stantinopei måhända undantagen) der gatorna nu mera läggas med runda stenar, eller der man få se någonting liknande våra famösa rännstenar hvilka tyckas vara enkom anlagda för att sönder bråka bjul och knäcka vagnsfjedrar, och bvilk icke allenast åstadkomma en betydtig utgift fö vagusreparationer, utsn också hindra inrättande af omnibusvagnar, der många personer kunna trans porteras för en mycket billig frakt, samt öfver hufvud göra det omöjligt att lägga så stora las efter bästarna, som annars kunde ste och sålur ca fördyra transporterna. Icke heller för fotgån gare är någonstädes så illa försedt, då trottoire be!t och bållet sakn2s, och det är derföre ej wm derlist, om behofvet af en förbättring lifligt låte känna sig. Men lika säkert är äfven, att denna förbättrin aldrig kan ske, så länge husegarne, såsom m skola ansvara hvar och en för den gatuandel so: ligger utanför deras tomter. Allmänna lagen i lägger väl nemligen jordegare skyldigheten att ur derhålla allmänna vägar, och detta är naturlig! vis äfven granden till sättet för den nuvarand gatuhållningens utgörande; men denna skyldighe kan omöjligen påkallas till högre grad, än att g iorna hållas jemt och rätt gångoch farbara, oc likväl bar den redan visat sig betungande änd derhän, satt exempel ej saknats att tomtegarne ve lat abandonnera hela sin egendom hellre ön a underkasta sig gatans omlöggning. Vid sådons föl hållande lärer det än mindre komma i fråga, a busegarne kunna tillförbindas hålla trottoirer. Utgår man ifrån denna omständighet, så läre det äfven med: vifvas, att en förändring i sätt både för gatuläggningens besörjande och kostn: dens upptagande är oundviklig, och att det jer väl är billigt, att ej blott husegare, utan alla sor hafva förmån af en förbättring, men i synnerht de som ega hästar och vagnar, deltaga med hu: