Aftonbladet – 11 juni 1844, sida 2

gar, och hvilken skall vid närmare besinning a kylas. I afseende härpå skulle vi helt simpelt tillbak kunna fråga, om det icke är en lika allmän sor nödvändig regel, icke blott för smeder, utan äl! ven i andra lifvets företag, att smida medan jer net är varmt. Att låta det kallna före smidnir gen kan visserligen, från synpunkten att icke för hasta sig, vara försigtigt, men ganska otacksamt och det är sannerligen icke underligt, att B:e mäktar åstadkomma så litet intryck på allmänhe ten, då det på sin sida utgår endast ifrån kallham ringsgrundsatsen. Eller, för att tala utan bilde månne det icke är något både vanligt och ound Igängligt, att äfven de vigtigaste samhällsangelöger heter, och kanske just de vigtigaste och mest ge nowgripande, icke kunna gå framåt, utan att all I männa uppmärksamheten derpå sammanhålles oc förstärkes, och tänkesättena blifva så till sägan de uppglödgade till en viss grad af entusiasm fö desamma? Ar icke detta alltid händelsen, nä irågan är att för det allmännas skull nedlägga p äderneslandets altare ett offer af enskilda intres sen och fördelar? Visar icke hela historien oc erfarenheten, att ett slags gemensam elektrisk vär ma genomgått hela folk i de ögonblick, då stor resultater af sådant slag vunnits för ett serskild land eller för menskligbeten? En helt annan fråga är den, huruvida svensk allmänhetens tänkesätt skulle, i nu ifrågavsrand fall, alkylas genom en närmare besinning, och sa ken dergenom blifva förkastad. Denna insinua tion kan hafva en mera skenbar vigt, men förfal ler genast, om man blott eftersinnar representa tionsreformens historia, och hurusom opinione för hvarje riksdag vunnit i intensitet, icke blot så, att man mer och mer insett beholfvet af de nuvarande representationssättets förändring, uta ock så, att man allt mer och mer funnit nödvän digheten att lägga den allmänna egenskapen a medborgare till grund för vairätten, i stället iö ståndsoch korporationsintresset. Iagenting af allt det föregående är dock så in tressant, som det försök Biet sistlidne Lördag gjord att visa, att det beredda reformförslaget — fick en gång skullevara lagenligt hvilande. Biet, iåter nemligen, med god mine, en in sändare försäkra, under fragmentariska citatione af grundiags-stadganden, att aldrig Konstitutions Utskottets försiag vid sista riksdagen kunnat elle bordt lagenligen kom ma till förstärkt Konstitutions Utskotts behandling, emedan det innebär en om skapelse af hela grundlagen och ej blott afse örändring af serskilda stadganden derin; samt at endast till jemkning i förstärkt Konstitutions-Ut skott bör kunna komma någon eller några dela af ett grundlags-förslag, öfver hvilket Stånden ick kommit till enahanda beslut; alldeles icke fråga om hela förslaget. Det är visserligen icke värdt att på allvar in. gå i besvarande af detta inkast; ty då intet Riks stånd vid förra riksdagen ifrågasatte lagenligheter af den ordning, genom hvilken frågan kommit sitt nuvarande skick, och då de voterinzsproposi tioner, som i detta afseende skedde, allmöjnt an togos utan ens något försök till vägran från nå gon af talemännen, så är den saken dermed af gjord, utan att man ens behöfver här citera 3( S:a regeringsformen i dess helhet, hvarigenon aila tviivel ytterligare undeanrödjas. Men det lö nar mödan att ihågkomma detta försök egeatlige: derföre, att det tyckes visa, det motståndarne Biet börja på att befinna sig i en viss förtvilla: inför det altminna förnuftets domstol och derföre i sin oro, gripa till det yttersta för ait änd kunna uthålla striden. Mången skulle kunna föreställa sig, alt vi tri umfera häröfver; och att det icke väcker vår missnöje, erkännes gerna. Likväl har skadeglädje aldrig varit någon hos Aftonbladet inneboend känsla, då endast sakens framgång ligger oss on bjertat. Vi tage oss derföre hellre friheten xt lemna Biet en anvisning, hvarigenom det, i vå tanka, skul!e komma ur sin generade positioi och minska något af det ofördelaktiga intrycke hos allmänbeten, om dess redaktion, följande de inre rösten, som otvifvelaktigt säger den, att re presentationsreformen nu är en Jandets önska och behof, så godt först som sist tog det hedran de steget, all i denna vigtiga fråga förena si med den öfriga pressen och arbeta för en reform hvilken otvifvelaktigt är nödvändig för både re geringens, embetsmännens och folkets skuli, on man skall kunna hoppas att besegra ändock gan ska betydande svårigheter, med hvilka samhälls skickets organiserande är förenadt. Biet vor härigenom ingalunda förhindradt att i andra äm nen med långt mera kraft vidmakthålla en kon servatif karakter, då allmänheten insåg, att re daktionen hade den klokheten att foga sig efte de reformer, som tiden och det allmänna behof vet påkalla. Att deremot till slutet stå ensan och uppbära allt det gamla och ruttna tord blifva en alltför svår börda, — —iöiRE — Det är icke utaa sin betydelse, att Biet oc! de landsortsblad, som nu ifra mot representations reformen, vid sina böner om anstånd med des beslutande, deras försäkringar att de vilja en så dan, men ej alldeles i Jikhet med den nu före slagna, deras förfrågningar om någon våda kan a dröjsmålet uppstå, 0. s. v. alltid antaga att fråga skulle hvila i fem årn. Som man vet, hvilar sedan sista riksdag til