Aftonbladet – 8 juni 1844, sida 2

LITTERATUR. Fedichte von Daniel Miller und seiner Frau Louise Mäller, geborne Nernst. Stockholm 4844. Gedruckt bei P. A. Norstedt Söhne. Tyska litteraturen måste tillegna sig dessa Skaldestycken, till följd af språket; men de tilltöra likväl äfven vårt fådernesland, genom mer än blotta tryckningsorten. Hr Möller är nemligen Svensk medborgare, bosatt här, jemte sin fru, och har vården om Svenska Trädgårdsföreningens plantager och drifbus i Stockholm. Mången älskare af den afdelning åf de sköna konsterna, som är känd under namn af Trädgårdskonst i estetisk mening, har sannolikt vid besök af Trädgårdsföreningens lokal någon klar sommardag, varit öfverraskad af den utsökta smak, som öfverallt förråder sig i valet och anordningen af prydnadsvexterna inom denna vackra anläggning, utan att ändå kunna göra sig reda för ursprunget till den sannt poetiska uppfattningen af blomsterverldens bebag, som dervid visat sig verksam. I närvarande litterära blorstersamling träffar man en intressant lösning af denna gåta. Der råder en så varm känsla för naturen, en så okonstlad förtrolighet med dess mest intogande eller mest imponerande sinnebildsspråk, att ran i det som de begge poetiska makarce sjunga, blott igenkänner ett annat sätt att uttrycka sig, än då de ordna sina blomsterhiereoglyfer på fältet. En skillnad röjer sig dock emellan begges skaldekonst; hans är mera lugn och vidtskådande, hennes mera religiöst finkänslig, kanske ibland völ mycket elegisk. Begge hafva älven under sitt vistande i Norden gjort bekantskap med dess inbemska skaldeverk och lemnat några rätt lyckade öfversältningar från Svenskan. Vi måste öfverlemna åt den infödda Tyska kritiken att bedöma värdet 2f denna samling i afseende på modersmålets behandling; så vidt vi kunna sluta dertill från hågkomsten af andra Tyska skaldestycken, synas oss de niörvarande kunne, äfven i detta. hänseende, ställas bredvid erkändt utmärkta produkter; innehåll cch form åter, dem något hvar kan uppskatia, synas oss kunna hänföras till det bättre, som vi haft tillfälle att lära känna inom den anspråkslösa genre af idyll, pastoral och elegi, som här är i fråga. Som prof derpå anföra vi af Förfatfaren en naturmyth om månen och en liten naturbeiraktelse, och af Författarinnan en aftonhelsning; långt ifrån det bästa som samlingen erbjuder, men det kortaste, och derföre bäst passande för utrymmet: An den Mond. Bleicher Mond, im Sternenkranze a du stille deine Bahn, Mit dem vollen Lichtgewande bist du heute angethan. Seit du hinterm Buchenwalde dich dhben wall ich ler, Blick umher in die Gefilde, blicke trunken auf zu dir. Bäthselbafter Wandrer droben, ich errathe wer du seist, Und warum dein Lauf die Erde unermidet.stets umkreist, Und woher die bleichen Wangen und die Wehmuth im Gesicht, Und woher die Thräne, welcize oft av ,deinem Auge richt. omer REEVES TESTET VARE