Aftonbladet – 28 maj 1844, sida 2

iter börja deti vanliga kretsgången, af tusende fromma önskningar för allmänt väl eller enskilda Jokaler3 och klassers fördelar, utsofrade efter de åsigter, som lyckats göra sig gällande inom ett eller flera Utskott, sammansatta af lika många ledamöter af bvarje Stånd, äfven om bland dessa Utskott skulle finnas ett eller flera, der ingen enda ledamot vet det ringaste, om det ämne Utskottet skall handlägga och om allt hvad dertill hörer; och då ärendet, efter att hafva blifvit i fyra serskilda Stånd pröfvadt, ifrån tre återsändt, kommer nyo ulskottadt till beslut, är det ändock sällam hopp att se det färdigt utan ett nytt jemkningsförslag, en ny återremiss på detta och en för fjerde gången påkallad öfverläggning, före dem slutliga expeditionen, som då ofta till allas häpnad visar, att hvarken enhet eller helhet i beslutet finnes. Ja — de fyra: Stånden sammankomma, för att säkert åter röna alla svårigheterna, alla vedervärdigheterna af Ståndsfördelningen, af Riksdagsformerna, och af Stånds-andans ensidighet. Men de samlas tillika, för att inför hela Svenska folkets ögon visa, huruvida dessa ofördöljbara förhållanden ännu icke kunnat öfvertyga Dem sjelfva, alla utan undantag, alt De äro skyldige fosterlandet att såsom redlige män stå fast vid Deras på sednaste riksdagen uttalade ord: ati en representalionsförändring är nödig ock nyttig; att sjelfskrifvenhets-principen för Adeln och Preialuren bör upphöra, och att en på väl grundad national-representation bör införas. De församla sig, med laglig rätt att å Svenska folkets vägnar antaga eller helt förkasta ett på grundlagsenligt sätt förberedt Förslag till National-representationens ombildning; och De äga således i sin makt, att motsvara Folkets fordringar på uppfyllandet af de löften, som det redan i denna del trott sig äga af 4809 års grundlagsstiltande Ständer, samt att ölverlemna åt en sannare, i enklare former . och enigare samverkan handlande Folkrepresentälion, omsorgen em Svenska folkets angelägenheter. Det är en naturlig följd af denna sakernas ovanliga stillning, att den nu instundande Riksdagen blifver af en utomordentiig vigt, och kommer att afgöra fosteriandets närmaste framtid. Skulle nationen icke, denna gång, bakom de vid sista riksdag af Riksstånden uttalade ord, finna beslutsams ma män: skulle adeln af enskilda beräkningar bortvränga sitt löfte om sjelfskrifvenhets-principens upphörande, genom småaktiga invändningar mot detaljer af det nya förslaget; skulle snågotenda af de valda Stånden tro sig kunna ansvara för, om de tillintetgöra landets förväntan, under föregifvande af betänkligheter mot eit förslag, som. erbjuder dem sjelfva samma skydd, samma fördelar, som hvarje annan Svensk medborgare, och betryggar deras nu ägande sambhällsrättigheter, lika så mycket som någonsin Stånds-representationen: kunnat det: då är ock dermed allt hopp! förbi, att på lugn och laglig väg kömma till en bättre sakernas ordning. Då var det en alltför godtro gen villfarelse, att vänta möjligheten, stt Adel; Prester och Borgare i vårt land skola anse namnet Svensk heligare än deras. titlar och skrång medborgarepligt och medborgarerätt dyrbarare än deras privilegier, och fosterlangets sanna väl såsom det högsta målet för regerings och undersåtares tankar och handling. Då är det slut med folkets förtröstan, att se de skerbara garantier för lagbunden fribet, som Ståndsrepresentationen nöjt sig med, ju förr dess hellre, utbytta mot de verkliza, som en Folkrepresentation allens kan förskaffa landet; och dermed är äfven för mansåldrar hoppet aflägsnadt, att se Rikets yttre och inre angelägenheter vårdade på ett tillfredsställande sätt. På det att en så olycklig, utgång icke må befaras, och det allmännas väl göra sig gällande framför alla Ståndsoch enskilda intressen, är det i detta ögonblick derföre en medborgeriig pligt för en hvar, att söka på allt sätt medverka till Rikståndens eammansättning i den bäst möjliga anda: visserligen även i afseende på anda vigtiga frågor, men synnerligast med afseende på Representationsfrågan. Ingen bör i detta fall un-: derlåta att verka hvad han kon; ty eburu den orepresenterade icke äger rätt, att med maktspråk. eller tvång söka inverka på valen;:och ehuru det ena Ståndets ledamöter icke få påtvinga det andra sin öfvertygelse om saker och personer, så är och blir det dock en sanning, att utbytet af tänkesätt, att ett öppet och ärligt språk, kan mycket uträtta för en allmän. opinions utbildning!öch att denna mäktigtåterverkar på de en-: skildes bandlingar. Det är således öniskvärdt, att bvarje man, som äger allmänt förtroende och enRA —A —AL AA — 2Åvrrim————— Lt )