Aftonbladet – 25 maj 1844, sida 2

Belliniska sången ur la Sonnambula, än i synners het hans snillrika etyder; bland dessa anse vi företrädesvis 2:ne (cissdur och fissdur), den förra genom sin friska, naiva karakter, den sednare genom sin själ-ulla melodi ganska förtjenstfulla och fullt jemförliga med Henselts och Chopins bästa arbeten af denna art. Dessa pjeser äro ytterst svåra, men här äro svårigheterna ej hufvudsaken: de existera ej mer för sin egen skull, de ha trädt i tankens tjenst och uttrycka öfverallt en beståmd utpräglad karakter; OCh: härigenom har Hr G. visat sig invigd äfven i deft poetiska sidan af den skola han tillhör. Oktavetyden (G-mo!l) den tredje af dem, hvilka Hr Goldschmidt utförde på sin soir2, saknar ej heller karakter, ehuru den i detta afseende är de öfriga underlägsen. Fantasien öfver den böhmiska Pölkans bar en nationell prägel, och behandlingen sakbar ej intresse; föredraget såväl af detta nummer, söm af etyderna, heldst de två första, var ganska lyckadt, isynnerhet genom återgifvandet af de egendomliga karåktererna. Detta kan ock sägas om Hr Goldschmidts utförande af Mendelsohns Lieder ohne Wortlen, ehuru han, såsom vi tyckt, ej valt de mest lämpliga bland Mendelssobns kompositioner i denna genre. Hr Goldsehmidt spelade denna afton äfven Beethövens stora soriat i F-moll. Han undgick härvidimedlertid icke det misstag, som begås af så många virtuoser, nemligen att de vid sådane tillfällen e afskeda konserispelaren: den föredragande måste här endast vara betankt på att öfverallt låta tanken, betydelsen framlysa, och för denna gång lemna bravuren alldeles å sido. Denna anmärkning rörer!i synnerhet finalet, hvars karakter betydligen förlorade sig i det allt för raska tempot och det bravurmässiga föredraget. Aven Hr Goldschmidts utförande af Oberonouvertyren vilie ej anslå oss. . Man kan i allmänhet -anmärka mot Hr Goldschmidts. spel, att han alltför litet markerar den rytbmiska accenten,. hvarigenom det stundom blir något oklart, och: detta var i synnerhet fallet vid nämnde ouvertyr. Man anmärkte, att hr Goldschmidts spel denna afton öfverhuftvud ej på långt vär gjorde samma effekt, som förut så väl i enskilda kretsar, som på hans, för ej längesedan gifna soire, och det var omisskännetigt, att någon indisposition för tillfället hindrade konstnären från att med fullkomlig frihet utveckla sin talang. Detta förhållande var ock ej underligt vid de motgångar, som mötte honom i afseende på det biträde han hoppats erhålla: programmet erbjöd nemligen blott ett enda nummer till omvexling med soiregivarens egna pjeser, och denna oupphörliga: klavermusik måste blifva tröttande både för åhörarne och exekutören. Detta rummer var imedlertid af den art, att dst väl förmådde uppväga flera af? det vanliga dussinslaget: det var nemligen den förträffliga .Bxdurduetten för tenor och bas ur operan. Röfvarborgen af Kuhlsu. Dea sjöngs med mycken förtjenst a: hrr Gönther och Dannström, och skulle i anseende till sin dramatiska hållning säkerligen! blifva en tacksam scenisk oummer, utförd i kostym. Vi betvifla cj, att ju ett nytt konsertföretag med mera omvexlarde repertoir skulle utfallå Vill större tillfredstälielse både tör åbörare och Kkonsertgilvare, belst då den sednare genom ett flersidigare biträde skulle se sig i stånd till att inskränka avtalet af.de F estetiskt afseende föga betydande bravurstyckena, hvilka pu, (ehuru i olika nummerföljd) måst remplacera ouvertyrer och större ensemblepjeser ). —U— ) Vi begagna detta tillfälle, till att tala ett..par; ord med. hr .—x; han har nemligen i sin recension i Doagligt Allehanda öfver hr Goldscbmidts soi:teygjort ett-utfall af det vanliga släget möt oss, och väntar måhända ett svar från vår sida. Med en person, som af trenpe tidnivigar låtit beträda sig dels-med förfalskningar i sina citationer af deras, artiklar, dels med direkta osanningar, ämna vi ej , mera inJåtaoss i någon skriftvexling. Denna förklaring må gälla såsom svar såväl på detta, som på möjliga framtida anfall från br-—x:s sida mot ess. — För öfrigt bör man förmoda, att Dagl. Allebandas utgifvare ej tagit, omede!bar beattning med nämnde skandalösa tilltag; måhända har det skett utan hans vetskap, och: i detta fall-beklaga vi honem;