Aftonbladet – 24 maj 1844, sida 2

och det episkopala elementet, med sin gifna roll af voteringsmachin, såg sig ganska ofta öfvergilvet. Efter hvad man har skäl att förmoda, skall det allt mer och mer blottas på seider. Till detta elements fall i allmänna tänkesättet har utan tvifvel också konsistoriernas åtbäranden mycket bidragit. Ju mer de visat sig vara auktoriteter, som icke anse sig sjelfva behöfva i sina handlingar utgå från gifna författningar eller tillämpa lagarne efter annat än godtyckets, obillighetens och ensidighetens princip, desto mera hafva icke blott nationen och alla upplystare menniskor i massa vändt dem ryggen, utan äfven sjelfva det egentliga Presterskapet börjat betrakta dem med öppnade ögon och försökt hvad lag och rätt kunna förmå emot en sjelftagen s. k. patriarkalism. För framgången af detta försök till lagligt motstånd, är det likväl nödvändigt att en högsta instans i kyrkliga ärender gifves, der biskoparnes och konsistoriernes beslut och åtgärder med oväld pröfvas och en gräns för godtyckligheten sättes. Bemäktiga sig biskoparne äfven denna högsta instans, så är ock den sista dammen mot deras maktlystnad bruten och de uppstiga till verkliga autokrater hvar inom sitt stift och alla tillsamman öfver hela svenska kyrkan, hela presteståndet och skolestaten. Denna vigtiga eröfring är gjord, då en prelat inträder i konseljen och ställes i spetsen för ecklesiastikdepartementet; denne prelat blir nemligen derigenom i tillfälle att förskaffa Regeringens adprobatur åt allt hvad biskoparne och konsistorierne gjort, samt att utspinna, sammanhålla och gynna de planer, besagde myndigheter för utvidgamde och befästande af sin öfvermakt uppgöra; han kan hota presterna med prelatkongregationen och Regeringen med det under denna kongregation disciplinerade presterskapet. Genom biskop Heurlins upptagande, först till statssekreterare och sedan tilb chef för eeklesiastikärenderna, utfördes en sådan eröfring, och, på ett enda litet item när, med stora utsigter till framgång. Biskop Heurlin var både af naturen skapad och genom: erfarenheten uppammad till prelaturens oförtrutne tjenare och enfant perdu. Eno ovanlig rörlighet i imaginationen gjorde honom framför alla andra skicklig till det nödvändigaste för en presterlig ordensgeneral, att, sedan målet var gifvet,. alltid leta en väg derbän, och finna de passande orsakerna, sedan följden eller hvad man ville hafva gjordt, var antagen. Också måste man miedgifva, att biskop: Heurlin var beredvillig att offra sig och tjena kollegerne blott fö: deras och sakens egen skull; ty hvad glädje har ban väl kunnat skörda för detta oerhörda traf vande upp och ned i maktens trappor, och. för alla de svettdroppar, han skakat från sitt rörliga bufvad? Det låg likväl något hos honom, som nödvändigt snart måste bereda hans fall;: han öfverdref sitt nit, rörligheten i bans logik kände inga gränser, oeh medan: mången prelat fröjdad sig att Gud åt prelaturen utkorat ett så lydaktigt. redskap, en ny Abraham, beredd att of: det käraste en man äger, skandaliseradesig all mänheten öfver det opresterliga i denna faree oeh det egentliga presterskapet, som redan bör jat erfara tryckningen af den prelatensiska öf vermakten, önskade både för sin egen och kyr kans skull, ått den pågående stormningen mitt: upphöra och en välvillig försyn taga offerknifver up biskopens och statsrådets hand. Detta har skett, och: prelaternes och det lägr presterskapets likhet inför lagen de facto är derige nom återställd... Ehvad den närvarande chefen fö eeklesiastikdepartementet skall förmå tillfredsställt de förbindelser, hans plats och icke mindre han oförväntade uppstigande derpå ålägga, har ma ändvek fått tid på sig att besinna, det icke sven ska statsförfattninger, som gör konungamakte till kyrkans öfverhufvud, är väl betjent med at denna myndighet faller i händerna på prelaturer