Aftonbladet – 23 maj 1844, sida 3

MM Mmmm mn ligt denra händelse, . .. ert namn? donna Felipilla, icke sannt?, ; — pDonna Alfonsilla Riguales! svarade den hedersamma gummaf med en smått behagsjuk nigning. — Det var några af mina soldater, — jag måste sanningen likmätigt erkänna att det var icke fritt från kanaljer i mitt tappra regemente, — som trodde att ni letade upp undangömda skatter .. — Lyckligtvis anlände ni sjelf i detsamma, tillkallad af mina ångestrop, dem dessa uslingar icke ens tycktes begripa, ... och jag har att tacka er för mitt lif... — Värdaste donna, tala icke derom! Ni inser hur litet jag gör anspråk på att andra skola ihågkomma denna enkla bandling af mensklighet då jag sjelf redan hade så godt som glömt bor! den ... — Ni må glömma det tusen gånger, don Hernando, jag glömmer det aldrig... Ni hade undanryckt mig edra soldaters mordvapen, men ni gjord: mer, ni förde mig sjet till närmaste, äfven af spaniorerna besatta, stad, der det fanns läkare att tillgå, ni lät gifva mig vård och ens, ni lemnade mig säkerhetsbref att utan binder och men slippa genom de spanska regementerna, som tågo utbredda öfver en stor del af de närmaste provinserna, samt tillräckligt guld att frakta mic vidare fram ända bit till Amsterdam, der jag vi ste mig e3a en slägting, hvars bjep och barmhertighet jag icke skulle förgäfves påkalla ..., — Men, min fru, hvarför göra så mycket a dessa obetydliga tjenster?... För öfrigt var ei olycka så talande, er belägenhet så upprörande Ett offer för egna landsmäns grymhet till följe a! on tillfillig förbindelse med en familj i de besegrades land... Då jz säger: de besegrades, måste jag likväl rättvisligen tillägga, att detta ends! var för ögonblicket,, — bifo ade don Hersando för att gifva samtalet en litet snnan värdning jag är sjelf derpå ett lefvendo bevis, donna Al