Aftonbladet – 20 maj 1844, sida 3

och jag glömde, att jag icke var hans son. Först då jag återsåg ert slott och den grånade kammartjenaren, vaknade ånyo minnet af denna period i mitt lif, och vid erinringen om de välgerningar jag en gång hoppats af er, företog jag er vågade räddning, som; Gud-dät lyckas. Ni har icke nämnt edra verkliga föräldrars namn, unge man,, sade gretven, och endast detta kan upplysa saken. Nämn det ickel icke nul ropade Constance. 0, min far, min dyre farl Detta är en skön, en herrlig stund, men den fordrar hela er ståndaktighet. Hir står en yngling, som länge varit ansedd för död, och som har heliga rättigheter till er kärlek. Hans mor ser ned på oss från det ställe, der ingen rang och inga viilfarelser finnas! Fader, han är er dotterson, Louis la Coste. Mitt bjerta har längesedan igenkänt horom !l, De Cambis fasta sinne besegrades af denna upptäckt. ITao utsträckte sina armar emot ynglingen, som jemte Constance knäböjde framför honom. Aila greto, men fru Arnold var så upprörd, att Therese bekymrad lutade sig mot hennes bröst. Förklaringar, hvilka läsaren icke behölver, ckingrade först sent på aftonen de sista gåtorna, och det var långt öfver den vanliga tiden, då den fransyska fomiljen lemnade sina vänner. Hvarje hjerta uppfylldes af nya, sköna och vemodiga käpslor; hoppet blomstrade, kärleken intog hateis ställe, Gud bade aflägsnat bekymren, och unzdomens smärtor återvände till ålderdomen såsom en ijuf glädje. Ev mild till ver det var af az hade gjort den sista Oxtober 7 rmaetllare imellon vintera och sommarn; ton och Louise var inne bos Therese i det föstroliga kabinettet, för all pryda henne till 2 föriotningslest. Du ser alldeles iörtjusande uti sade Louise i det hon kärleksfuilt betraktade