Aftonbladet – 20 maj 1844, sida 3

neralauditören Netzel sjelf var i tillfälle att vid Änspektionen öfvertyga sig. Om den tid 403 Erikson var uti ru ifrågavarande arrest, ken fårgstyrelsen icke förebära okunnighet, ty derom skref kommendanten. Ännu några drag såsom exempel af fångstyrelsens förhållande mot kommendanten å Waxholms fästning och mot fångarne, tror jag vid detta tillfälle vara på sitt ställe att omnämna ; till den påföljd Eders Mej: lika säkert som rättvisligen lärer fiona dem förtjena. 4:0 Bland de många arbeten och skrifverier, hvarmed fångstyrelsen mig såsom kommendant öfverhopade, infordrades äfven: Uppgift om kostnaden för hvarje fånge å fästningen under ett föregående år. Bifogadt var formulär för svaret, på flere blad, ganska omtänksamt uppgjordt in i det lillaste af det mi:sta, t. ex. kostnaden för s, lod sytråd skulle uträknas. Den första naturliga frågan i anledning af sådant iofordrande är: Har fångstyrelsen, då den för året erhållit fullständige räkenskaper och dem godkändt, rätt att påbörda någon i fästningen ett sådant uträkningsarbete? — Nej! Och det så mycket mindre, som fångvårdsstyre!sen icke hade dragit försorg om, att någon räkenskapsförare fanns, utan de vanliga räkenskaperna, som i och för sig sjelfva voro ganska vidlyftiga, fördes sedan lång tid och ingåfvos af läkaren, hvilken hade ingen skyldighet dertill och ingen ersättning derför. Om detta förhållande hade så väl min företrädare som jag ansedt oss nödtvungne erinra, påminna och — skrifva — innan det sluteligen blef afbjeipt. Kunde någon i fästningen verkställa det fångstyrelsen äskade, då räkenskaperne, hvarefter uträkvingen sk ske, voro hos fångstyrelsen i Stockholm? — Nej! Fångstyrelsen var den ende, som kunde besörja den ifrågavarande uträkningen. Den tredje frågan heter: Var icke fångstyrelsen af staten betald, för att ful!göra sina skyldigheter? — Jo! Den fjerde frågan följer: . Huru, då så förhöll sig som omnämnåt är och då jag redan, under d. 7 Augusti 1842 skrifvit: Ankomma skrifvelser från kongl. Styrelsen, med befallningar, gifse utan rättighet, blifva de förre, lagde till handliogarne, utan vidare åtgärd från min sida, — huru kunde då fångstyrelsen försöka, att af kommendanten inforåra uträkningsuppgiften? Härå må fångstyrelsen sjelf svara! Fångstyre!sens skrifvelse jemte formuläret blefvo laggde till handlingarne. Att jag icke skyr möda — icke en gång med pennan — då jag kan hoppas att den gagnar,torde Eders Maj:t nådigt inse af det myckna jag — här skrifvit — och att jag också icke förr skydt att skrifya, för fångarnes väl, då det borde och kunnat ske, vågar jag hoppas skall synas litet längre fram. 2:o Rörande förbättringsfången J4 404, Jonassonhvarom E. M:t vid föredragningen af detta mål erhåller kännedom, (se min till Krigs-Hofrätten inlemnade skrift af d. 24 Aug. 1843) får jag nu tillägga: Att då allt hopp hade försvunnit att i godo få fångvårdsstyrel en att förordna om karlens frigifvande, ehuru denne ägde fullkomlig rättighet att blifva fri, men fångvårdsstyrelsen -deremot vårdade fängens väl, så, att den eftersatte detsamma och blott för en, med kommendanten om formaliteter uppkommen strid, den styrelsen dock icke genom anmälan till E. M:t tycktes önska få afgjord, — vände jag mig till H. E. då varande justitie-stateministern Törnebladh med framställning om förhållandet och att min afsigt vore, hos E. M:t underdånigst anhålla: det Jonasson genast måtte befrias och fångvårdsstyrelsen åläggas fångkostnaden till kronan och ersättning till den lidande utgifva! Slutligen erhölls, förmodligen genom H. E:s och expeditionschefen v. Kocks goda bemedling, fångstyrelsens föreskrift att sända M 404, Jonasson till Långholmen. Så skedde. I samma ögonblick han der genom porten inträdde, tillsades han att aflägsna sig, såsom icke mera varande fånge! — — — 3:0 IT och för utgallringen till kronoarbetskompagnierne infordrade fångstyrelsen en förteckning öfver alla å fästningen varande förbättripgsfångar, jemte flere särskildte uppgifter för hvarje. Alt fångstyrelsen från annan embetsmyndighet behöfde begära särskildt förteckning och sådane uppgifter, bevisar: att oaktadt alla förut ingifne rullor, den icke visste, hvarest den hade sina fångar; ej heller hurudane de voro! De äskade uppgifterna synas mig styrelsen bordt hafva antecknade för hvar man, innan denne sändes till fästning! Läkarens uppgifter voro de ende, som med skäl kunde fordras. Det var ett vidlyftigt arbete. Formuläret visade femton (45) kolumner, dertill kom, att särskildte anmärkningar ändock mäste bifogas, så framt ändamålet rätt skulle kubhra uppnås. Fångarne voro fyratioen (44) och för hvar och en skulle en eller flere domar genomgås. Skyldigheten till ett sådant årbete ålåg icke fästningskommendanten! — men — med biträde af platzmeajoren, verkställde jag detsamma; derföre, at jag af hjertat önskade, i min mån bidraga, att den goda tanken: arbetskompagniers upprättande, äfven i utförandet måtte lyckas — och derföre, att frågan rörde flere af fångarnes framtida väl. Hvarje långe hördes för sig, tvenne särskildte gånger och hade då tillika tillfälle öfvertyga sig, det i uppgifterna ingen oriktighet eller mannamån var begången. I anmärkningarne hade jag den tillfredsställelsen att kunna skrifva: äfven de värsta hafva, i följd af allpvarlig men vänlig behandling, Bu en längre tid uppfört sig väl. SARK DN ort ENE ET NS NAN ES ——— RESER AE