Aftonbladet – 20 maj 1844, sida 2

närmare detaljerns härom afvaktas. EERO EEE — Ett stort steg till den redan länge önskade och väntade minister-förändringen är nu taget. Statstidningen för i Lördags tillkännagaf, att i samma lagens konselj Statsråden Grubbe, Heurlin och Friherre Lovisin, på derom gjorda: underdåniza ansökningar, erhållit afsked, samt att till Statsråd olifvit utnämnde General-löjtnanten Friherre G. Peyron, (förordnad chef för Landtförsvarsdepartementet), f. d. Statssekreteraren Frib. J. Nordenalk, Riddarhussekreteraren Majoren F. O. Silfverstolpe (förordnad chef för Ecklesiastikdepartementet), och f. d. Löjtnanten, Bruksägaren Jonas Wern. De afgåendes bortgång bar varit länge väntad. Såsom mean vet ingick Generalen Friberre Lovisin Statsrådet på aflidne Konungens speciella löfte, att snart befrias från ett uppdrag, hvilket han sjell pj önskade, och som blott emottogs för att tillredsställa H. M. vi!ja, att icke behöfva vid valet dertill gå ifrån sin gamla, kända omgifning. Hr Grubbes och Hr Heurlins deltagande i konseljen var, på sält kändt är, verkan af serskilda nflytanden, hvilka redan till en del mognat före det gamla systemets bortgång, och som förgängelsen nu skördat med det. De nu tillsattes val kan således endast blifva föremål för den vid sådane tillfällen vanliga frågan: hvarföre? Denna framställes naturligtvis hos oss, med så mycket större skäl för hvarje individ serskildt, som Svenska Statsrådets sammansättning icke, liksom andra konstituiionella länders ministerers, förutsätter, att en-ledande organ; en konseljpresident deribland skall finnas. Den erbjuder icke en gång i detta fall en motsvarighet till den Norska regeringen. der åtminstone riksståthållareplatsen kunde anses motsvara denna, för det lagbundna :styrelsesättet vigtiga organ. Detta förhållande har äfven illa nog föranledt och kommer: kanske älven att föranleda att Konungamakten, i stället att stå öfver all ansvarighet, äfven den moraliska, sjelf nedryckes inom den sednares gebiet; och, genom sin oantastlighet, till det allmännas skada, lätt paralyserar de grundlagliga anspråken på ansvarighet, eh vad denna afser den juridiska eller den moraliska. Då man nu betraktar utnämningen: af dessa nya fyra stadsrådsledamöter; och dertill kan gerna läggas den af en femie (amiralen, friherre Lagerbjelke, som i Juni månad inträder i pensionsrätt, afsår nemligen då och lärer efterträdas af kontreamiralen, friherre Gyllengranat), finner man deri en temligen bestämd syftning, att ej förändra denna karakter af vårt regeringssält; ty utan att förfördeta någon af de tillsatte, kän man gerna yttra den profetian, att ingen af dem är vuxen att under konstitutionel ansvarighet leda Sveriges maktpåliggande och mångediga reformfrågor till ett stort, ett i allt önskvärdt mål. Deremot synes det oss, som Konungen, hvilken således ännu lärer åsyfta att sjelf leda de större ärendena, beflitat sig att med sitt val falla på persöner, som, en och hvar i sin stad, torde lemna garantier för verksamhet och laglydnad ide delar verkställigheten af dem kommer att-bero, samt för ren vilja och uppriktighet i sina rådslag: egenskaper, som åtminstone erbjuda bättra garantier åt nationen, än hvåd den ofta under de sednare tiderna varit vand vid. I tillsättningen af försvarsdepartementens chefer är Regenten nästan bunden inom generalsoch amiralsgraderra2, emedan -kommandostafven förenats med föredragningen af dessa ärenden: åtminstone måste generalsadjutantsgraden erbjuda sådana; och till följd af det gamla befordringssystemet, en långvarig fred, ochen lika lång Overksamhet i försvarsorganisat:onens utbildning: och materiella utveckling, torde valet ej varit så lätt. Man lirer ej haft vid detta tillfälle att välja på flera, än friherre -Peyron och hr Möllerbjelm, och den förre har genom sin lefnadslånga befattning med ärenden, som tillhöra försvarsverkets fack, säkert att erbjuda mesta: erfarenhet och vana, i ——————— LES. orsa