Aftonbladet – 20 maj 1844, sida 2

mm UU — — — — — — —-—Å—— — MA VV prinsessan beträdde Frankrikes jord — och fogeln kom i hennes händer, utan att hon fick veta gifvarens namn. Den ädla furstinnan satte mycket värde på papegojan, lät fästa derna ring kring hennes hals, med namnet Aimee; samt smekte och sörjde sjelf för henne, tills egna barn utträngde den lilla gunstlingen. Efter flere års förlopp mottog jag af furstinnans hand en gemål, hvilken, såsom härstammande från huset Coucy, var mig jemnlik i börd, och nästan öfverlägsen i den kungliga familjens ynnest. Dauphine, detta mönster af konungsliga qvinnor, dog kort efter sin gemål. Hon hade blott lefvat för honom och sina barn, och lemnade dem, när Ludvig XVI var vid tretton års ålder. Efter hennes död ärfdes Aimee af min maka, och jag återsåg detta heliga minne, som tillika väckte min ånger. Annettes öde fördunklade min lyckas lysande bana, öch hvarje motgång föreföll mig-som en rättvis vedergällning. Då alla mina söner tidigt lades i grafven, då en ätt, som öfverlefvat flere årbundraden, st!ocknade med dessa blomstrande telnivgar, trodde jag mig hafva förtjent det, emedan jag en gång glömde, hvad jag var skyldig mina anor; då en af mina afkomlingar vanärade mitt hus, då mina underhafvande uppreste sig emot sin here och jag måste taga flykten för dem, då tänkte jag på Annette. — Men i dag har hennes fordna gåfva väckt ännu ett annat minne! — Jag visste att dem unga prinsen lärt sin mors gunstling dT orden: pensezitoujours å Louis, på en tid då han för flera månader skulle skiljas ifrån henne. Ofta har jag sedan bört dem, upprepas, men huru upprörde de i dag hela min själ! Han sjelf tycktes göra mig denna erinran, och liksom straffa den ringaste glöräska af sin blodiga död; han tycktes vilja itt minne återkalla sin moders Jjusa aa hon i sista ögonblicket välsignade sina barn, en engel dolde deras framtids öden! Men huru förlorade ai Aimöe, min far?, frålycklig att