Aftonbladet – 20 maj 1844, sida 2

Xe egentligen galla dem, som så stält inrättningen ned ifrågavarande renhållning, att dylix oordning nappt lärer kunna undvikas. — —R RN AKTIONEN MOT MAJOR ÅKERSTEIN.. HI (Slut från Lördagsbl.) Det emot mig framdragne Kongl. brefvet af d. 22 jan. 1839 lyder, i hvad nu hit hörer, ordagrant, som. öljer: Så hafve Wi — — — funnit godt i nåder förordna, att nämnde (fång) styrelse hädanefter skall tillkomma öfverinseendet och tillsynen å kommen;danterne på fästningarne med deras underlydande, ej mindre i hvad angår sättet för fästningsfångarnes bevakning, och i förening dermed vidtagne försigtig;hetsmått, med rättighet dervid för styrelsen att lemna föreskrifter i ämnet, erhålla rapporter om rymmingsförsök och oordningar af svårare beskaffenhet, ,samt att låta i behörig ordning beifra visad underslåtenhet i embetsåligganden vid fångvården, än äfven uti allt, som rörer ordningens och disciplisens hand;hafvande bland desse fångar, samt föreskrifters med;delande för deras behandiing; i följd hvaraf så väl ;rapporterne öfver fångars ackomst, som särskildte, för hvarje månad, öfver fångarne ålagde bestraffnin;gar, komma att af kommendanterne endast till styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättsingar afgilvas; ooch bafve Wi, i sammanhang bärmed, anbefallt styrelsen, att låta upprätta och till oss inkomma med bunderdånigt förslag till ett i möjligaste måtto fullständigt reglemente för fångarnes bevaknicg, samt ordningens och disciplinens vidmagtbållande inom pfängelserne, äfvensom för upptagandet och handläggningen af fångars klagomål, med hvad mera till ämpnet hörer. — — —D i För att: 1:0 visa huru jag uppfattat betydelsen af det ru anförde och att ådagalägga det den icke bör, eller rätteligen kan, på annat sätt uppfattas ; samt 2:0 för att komma i tillfälle lemna några upplysningar i hvad med ämnet närmaste sammanhang: eger; anbåller jag hos Eders Maj:t i underdånighot få, det föreskrifne än en gång genomgå, mening efter mening. — — Ått nämnde (Fång-) Styrelse hädanefter skall tillkomma öfyerinseendet och tillsyn å kommendanterne å fästningarne med deras underlydande.n Orden öfverinseende och tillsye, betyda alldeles icke detsamma som befälsrätt, rättighet ait befalla— än mindre att lagstifta! De betyda endast hvad de uttrycka: rättighet att tillse, att hvad som redan är befaldt, blifver verkstäldt, rätt, och i rättan tid. — — — ej mindre i hvad angår sättet för fästningsfångarnes bevakning, — — — Mycken oreda och bitterhet i sinnena, har varit följd deraf, att Fångvårdsstyrelsen icke gjort skillnad uti sättet för bevakning och bebandling af fästningseller straff-fångar och korrektionister eller förbättrings-fångar — hvilka sednare alldeles icke i följd af dom, utan, så som de uttryckte sig, blott efter Fångvårdsstyrelsens förgodtfinnande sattes på fästning! Förbättringsfångarne, för hvilkas förbättring från Fångvårdsstyrelsens sida intet allvarligt var gjordt; jemförde sin belägenhet med å viss tid dömda strafffångar och tviflade att någonsin blifva, fria, om de än uppförde sig aldrig så väl. I denna: olyckliga tro styrktes de än mera, då flere mina bemödanden, att genom Fångvårdsstyrelsens benägna biträde få den häfven, misslyckades. Med förflyttning till Långholmen, såsom belöning, på kommendantens förbön, at en eller annan, som uppfört sig serdeles väl och som tillika lifligt önskade ombyte af vistelseort, skulle mycket kunnat vinnas. En ung förbättringsfånge, med bet blod, blef, i den öfvertygelse att han omöjligen någonsin kunde blifva fri, eller: åtminstone få komma till Långholmen, tidtals alldeles vild. Vid ett tillfälle, då slottsrätt hölls i fästningen, kunde jag blott med största möda och i yttersta stund; samt efter flera de innerligaste föreställningar förmå honom afstå från sin flere dagar förut till mig yttrade föresats, att inför domstolen angifva sig sjelf för ett brott, det Ean efter all anledning aldrig begått, hvilket han icke kunde bevisa sig:hafva gjort — men — som; -om bevisning lyckats, skulle hafva ådragit honom, säkert spöoch kanske äfven fästnings-slraff! : Och i förening dermed vidtagna försigtghetsmått, med rättighet dervid för Styrelsen att Icmna föreskrifter i ämnet.n Eders Maj:ts nådiga vilja och mening kan omöjligen vara, oaktadt det bär så låter, att Fångstyrelsen ensam, och blott. efter sitt godtfinnande skall få lemna föreskrifter och bestämma försigtighetsmått för fångarnes bevakning; ty 4:0 vore då befaldt något, som, troligen ofta nog, icke kunde efterkommas, t. ex. om Fångstyrelsens föreskrift blefve sådan, att garnisönens antal befunnes otillräckligt för verkställigheten, 0. 8. V. 9:0 Åro uti fästning dennas militäriska bevakning, polisbevakning samt fångbevakning så uti hvarandra ingripande, att de svårligen kunna åtskiljas. Merendels har: en. och samma post mer än ett ändamål, och förrättar för sin delbevakning i mer än ett afseende. -Icke kan meningen vare, att, ult fästning, Fångstyrelsen skulle vara den, som anbefaller hvarest poster skola stå eller patruller gå —? Icke en gång för serskild till fångbovakning kommenderad militär-trupp låter sig göra att Fångstyrelsen, mindst uli fästning, ensam. och i allt, bestämmer när, hvar och huru tjensten skall förrättas. 3:0 Lika obilligt som orimligt synes äfven, att Fångstyrelsen skulle