Aftonbladet – 18 maj 1844, sida 3

Arätt öfverensstämma, eller. icke blifvit redigt, punkt elvis ordnade och vårt svenska språk icke kort och --I klart skrifvet. Om jag kunde tro att inför Eders Maj:t, i afseende å anklagelsen för oHörsamhet mot fångstyrelsen, någo iltill mitt försvar behöfde anföras, skulle det endas i I blifva: att jag handlat i öfverensstämmelse med rmir , Juppfattning af det Kongl. brefyet, och, att jag uppfattade det, alldeles så, som Eders Maj:tskrigsöfverj domstol — 1!!! -(Forts. följer.) BLANDADE ÄMNEN: I — Vid Finska vetenskapssocietetens samman) träde i Helsingfors. den 3 sistl. Februari meddelade I kollegiirådet. Pipping underrättelse om ett fynd, som I blifvit gjordt i kejserliga senatens för Finland arkif I bestående af en hittills troligen alldeles Okänd mess: bok, hvars titel eller början lyder: Manuale seu exeQuiale secundum ritum ac consuetudinem alme ecI Celeste Aboensis maxima cum diligentia correctum 5 accuratissimeque revisum feliciter exorditur.:.Boken -Isom är i qvartformat och hvars titelblad omgifves af len vignett, hvaruti årtalet 1520 tyckes vara inskuret, I består af 68 pergamentsblad, af hvilka likväl endast 166, begagnade till omslag för diverse räkenskapsI handlingar, hittills blifvit igenfunna. Så vidt man I vet, har denna kyrkohandbok aldrig varit begagnad i I Finland. . ) — Tidningen Armoricain, som utgifves i Brest, berättar följande: Då en ung handtverkare, stadd på resa från Brest till Morlaixz, ankom: till Landernau, ingick han i ett hotell för att äta frukost och satte sig i matsalen vid ett bord; som var dukadt för flera personer. Han märkte snart, att bordet var bättre serveradt, än brukligt är på landtvärdshus, och hans undran häröfver ökades, då några herrar togo plats vid bordet, som om det varit iordningstäldt för dem. I följd bäraf uppsteg han litei förlägen från bordet ock ämnade. lemna rummet,: då en af herrarne bad honom stadna och på det artigaste sättsbjöd honom att återtaga sin plats. Haw samtyckte, och hans förlägenhet försvann snart, så att han drack och skrattäde med sina bordskamrater, som om de varit gamla bekanta. Då frukosten var slutad, tog han afsked af sällskapet och gick till värden. för att betala sin räkning, hvarjemte han uttryckte sin tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå den unge herrn, som bjudit honom att återtaga sin plats, behandlat honom. Värden. i hotellet pekade att möttaga hans penningar och underrättade honom, att den unge herrn var prinsen af Joinville, son till: fransmännens konung. — EN APA BEFRÄMJAR NYKTERHETEN. . Annandag Påsk — berättar engelska tidningen Globe — ägde ett nykterhetsmöte rum i London, der den vid dylika sammankomster vanliga enformigheten afbröts genom ett påfund af ordföranden, hvilken; genom begagnandet af den list, som stundom tillhör en rhetorisk figur, kaliad Argumentum ex concessu, fick sina åhörare att lofva, att de hellre skulle låta skjata ihjel sig, än supa bränvin. Han gjörde detta genom. att berätta följande tilldragelse: Ettsällskap jägare, som suttit i ett rum och supit bränvin, förtäljde han, gingo slutligen: ur huset; men qvarlemnade buteljetna. En äpa, som befann sig i rummet och bade varit vittne till deras välplägning, höll före, att hvad som var godt för menniskor, ej kunde vara skadligt för djur. Följaktligen bemäktigade sig apan en butelj,. tog ut: korken; och började dricka, så-att hon, då sällskapet kom tillbaka, var plakat full-och; änder värre grimaser än Vanligt, Hoppade uppoch ned bland möblerna i rummet, tills hon blef utmattad. Följande dag gick apam inne i rummet med Handen för hufvudet ochi en lika ömklig belägenhet, som en fyllbult efter. ett .nattligt rus. Man bjöd henne ett glasbränvin, men hon afvisade det med afsky; och då man fortfor -att fresta henne, flydde hon upp: på kakelugnoen, der hon blef sittande, för att undkomma vidare trugande. Man sigtade då på heäne med en bössa, hvilket vid föregående tillfällen alltid så förskräckt henne, att hon genast kommit ned, men denna gång gjorde det icke den minsta verkan. Fruktan för att blifva tvingad att -förtära suparenas dryck öfvervägde kärleken till lifvet, och apan syntes böjd att. hellre dö, än åter blifva full. — Nå väl då, fortfor . ordföranden; J, som gillen apans förnuftiga uppförande och hennes grundsats, lyften upp edra händer, . Ala räckte upp. händerna. -Aldrig, sade ! han. nu, har jag -varit vittne till: en sådan nykterhetens seger: i uppsåt att icke vara sämre än apan, hafva åtminstone trehundrade personer löfvat, att del! hellre skola låta skjuta ihjel sig, än supa bränvin.n ner