Aftonbladet – 18 maj 1844, sida 3

a NRA TT ROLL a KR RR dessa fästningars och äfven de icke befästade fångförvaringsorternes kommendanter, garnisoner och öfrige .Jifnevånare, samt dem, som bo i: trakterne omkring. De röra möjligheten af fångars förbättring eller deras sinnens än ytterligare upphetsande — deröra de många tusende, som ännu icke äro fångar, . men stå på branten, hardt nära att-blifya det. Utgången och följderne af detta mål röra icke blott småsaker: litet mer eller mindre myndighet för styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket, utan de röra — Riket! — icke blott det onda; som redan i öfvermåtto derinöm finnes, utan äfven det g-da, och det, icke allenast med Hvyarje år, utan numera med hvarje dag, allt mera tilltagande missförhållandet emellan dessa båda krafter — 11! Hvarföre Jonson af mig extrajudicialiter dömdes, är redan uti föregående skrifvelser fullständigt amfördt. Samma skäl, som bestämde mig att genast ålägga straffet, samma skäl bestämde mig ock, att, oaktadt fångstyrelsens föreskrift, hvarken upphäfva eller tills vidare inställa det en gårg ådömde. Hr generalauditören J. P.;Netzels, under min från.Jvaro, företagne inspektion med fångarne, visade redam vid min återkomst till fästningen sådare frukter, .Jatt det för kommendanten blef än nödvändigare att ; vara än fastare i bållniog och. beslut. I Jag förutsåg, hvilka följderne hade blifvit, om JonIson, trotsig genom framgången af sitt obefogade kla!gomål, förvillad och förledd af det medhåll; han fått Ider han, efter begåendet af dubbla nidingsgerningar, minst bordt kunna vänta sådant. Om han i så bejjskaffad sinnesstämning, och innan det ådömde straffet var till fullo utstådt; skulle, då fångvårdsstyrelsen det .läskade, släppts utur arresten och fått komma i beröIriog med den andre skäraren, som klagade för Hr generalauditören med Eriksson; hvilken kort förut Jaf ilska brukat knif och derför undfått 40. par spö; Iså skulle dessa båda, Jonson och Eriksson, samt de löfrige i-fästnihgen befintlige knif-ogerningsmännen, säkert till nya illbragder upptändt hvarandra-ochförJfört de sämsta öch de svagaste eller enfaldigastebland de öfrige fångarne. Att skäl och grund till mitt förutseende icke saknades, torde synas deraf, att sedan verkan af bestraffInisgen, till. godt; hunnit blifva fullkomligen ; tillintet-. Igjörd, först genom mitt tvärhastiga skiljande från komI mendants-befälet och slutligen älven-genom-dedå nyss Jutkomne, osannfärdige mig förklenande Dagligt AlleIhanda-artiklarnes utspridande inom: fästningen — så förgick sig Jonson i öfvermod snart åter, mot betäckTningssoldat så, att han på nytt måste tillbringa några dagar i. mörk cell; och minnes jag nu Tätt, så var det just Eriksson, som, efter förändringen i befälet, först framtvingade daggen. M Tikvisst: hade innanden-nedrifoing inträffade, hvarom BHFss är taladt,orubbligheten att. icke. inställa elier uppskjuta det ådömda straffet, haft så god verkan;-att-den--orolighet.-och jäsning i sinnena, som uppstått efter Herr generalauditören Netzels besök i fästhingen,. icke) allenast icke utbröt till ondt i ger-t ningar, utan stillådes och lade sig till lika lugi som förut. . De. bättre. och fogligare bland fångarne, och sådane voro verkligen de fleste, hade åter fått öfverhand -med de sämre och vildare. Jonson, som visst, genom sin tjufaktighet och ihärdighet att ljuga, hörde till -de sämre, men -deremot icke till de få; af sig sjelfve verkligen elake och ilskne; var dock lätt att förmå till hvad. som Helst, om han ostörd fick vara med. de onda i,vexelverkan. Uti mörka arresten besöktes--Jonson-—af-mig-ensam, ett-par dagar efter det han fått de sista daggen. Att börja med var han ganska kall och förbehållsam, men slutade efter någön stunds mildare tilltal, med att säga: bJa, herr kommendanten har rätt! BlefYo vi icke så här behandlade,. skulle det:aldrig gå väl. Att han då talade med. känsla af uppriktighet, derom är jag öfvertygad. Straffet hade -han redan utstått och visste att för -hvad-som yar förbrutet, han icke mera hade något att-frukta, om det ock icke blefve förglömdt —— samt. att.i samma mån han .derefter uppförde sig: väl, han. äfven, -medsäkerhet, kunde påräkna välvilja. 7 Så var förhållandet, då af mig befälet aflemnades och jag dagen efter häftigt insjuknade. en Fångarne, redän öftermodige genom den befälsörändring som inträffat, missledde af de omnämnde Allebanda-artiklarne och ett rykte att jag var arreiterad, trodde, då de icke mera sågo mig ute, att så örhöll sig och började ånyo:visastecken till. uppstudighet och olydnadv-:En afton vägrade. de att som janligt till natten: ingå irfängelset. Vaktmästaren, senom deras totsträfvighet ock mummel bestört och rolig, inkom till mig begärandörådöchhjelp. Euro juk, och utan? befasrätt, beslöt jag; hufvudsakligen ör farans skull, att se hvad min närvaro skulle förnås, så fört skö kunde trädde jag helt oförmödadt hidt ibland dem der de på stranden, utanför norra lonjonen;rslodo ishopar; fådslåender Vid-hvarje hop tannade jag, betraktade dem noga och fortsatte, itan att hafva sagt ett enda ord, min. väg. Då vaktnästaren ett par minuter derefter ankom-oeh uppM nanade till inmarch, verkställdes den straxt under ystnad. --De hade: sett att jag. icke var i arrest och Irögo genast: deraf. den slutsatts; att mycket-annat om kommit till deras öron vore likasogrundadt, samt unno derföre rådligast att icke lyssna till elaka råd. medlertidYar-det: onda, somr blifvitsutsådt; alldeles cke med Toten uppryckt. Ogräs sprider sig vidt omring och frodas. t Så obetydliga de nu anfördå Händelser i sig sjelfye ro, visa-de-dock huru litet som behöfves, för att till adt eller godt inverka på fångsamlingar.! Sådant ;reställer jag mig icke vara fångstyrölsen öbekant — ch attdet vid anklagelsen mot mig; såsom ganska igtigt till sina följder; icke hordt förbises. Den. lydnad fångstyrelsen fordrade, var stridande ot mening och anda af kommendantsembete och — istruktion. Lydzad å ena sidan förutsätterråyden andra rätghet att befalla. Extrajudiciella domsrätten öfver ngarne måste å fästning tillkomma kommendanten; mm är den för Ordning och säkerhet ansvarige. För in del kan jag icke fatta: möjligheten af ätt. det uile kunna vara annorlunda!., Också är rättigheten t anbefalla iaställandet af, genom kommendant å-): gdt; straff, ingenstädes fångstyrelsen tillagd; icke en ing med ell enda ord, ulk det emot mig åberopaKongl Brefvetraf d..22 Jan. 1839. Dotta Kongl bref! hår, å ena sidan, af part och omsto! blifvit förstådt på ett och samma sätt, — å ;n andra deremot,.på. motsatt vis, afrpart och åklare. Sådant är väl sala havia aft ckriftan än 4... sr DT So PS mir ,V mA eV Svi