Aftonbladet – 14 maj 1844, sida 2

— Minerva börjar blifva helt kry. Hon var så fundersam, stackars gumma; hon såg så mörkt framtiden; hon runkade hufvudet åt de unga vid deras hopp; och gnolade beständigt: i min ungdom ...... så der adertonhundratrettiv. Men sedan man fått kollegiiråd, på presidenternas enskilta anmälan, och universitetsråd, som afstyra skandinaviska opinionsyttringar, 0. s v. så har sibyllan qvicknat upp, och man tycker sig just se huru hon sitter förnöjsamt spelande med tummarne och kastar genom örn-brillerna blida blickar åt den soppa som tillredes, och i hvilken hon ser en den alldra läckraste soupe-imperiale. I dag jollrar gumman, icke blott öfvet de tolf fråsornaa till Aftonbladet: de voro ju en småsak, som hon nu sjelf helt fermt förklarar utageradr; utan även riktigt con amore öfver konseljens epuration och reorganisation,, öfver de upsaliensiske Skandinavernas, politiska kannstöperi m. m. Lifvad af den stöt, som skandinaviska ideen i dessa dagar fått, börjar hon till och med en räfst om tillkomsten af norska flaggans färgor; och söker väcka en annan om behörigheten af komministrarnes sammankomster ang. riksdagsmannaval, samt församlandet af ett hushållssällskap, för att öfverlägga om antagligheten af det nya representationsförslaget. Hon hinner till och med, att reproducera ett salonginfall, i anledning af den oskyldiga tankan, att svenska riket lika väl kunde bestå utan statsfruar, som vissa andra stater, och detta är minsann ej underligt, ty Minerva har nog försökt hvad det vill säga, att både vara på stat och hjelphustru. Imedlertid är det icke utan sin betydelse, att summan fått så nya krafter, att hon på en enda Tisdag kan komma med så mycket namnam till sina enfans perdus. Hon måtte väl ej varit nog oförsigtig, att vilja spea rö!en af en ny Olozaga, och begärt en hel påse konfekt, åt sitt lilla parti?