Aftonbladet – 13 maj 1844, sida 2

hafva blifvit dömd ohörd, då han sjelf framlagt sins skrifter till konsistorii bedömande, och fordrat at konsistorium skulle, vid bestämmandet af förslaget betrakta dem som ett plus i hans merit-förteckning Vid pröfning af Ignells nyssbemälte skrifter, hafv samtlige konsistorii ledamöter, som i förslagets upp rättande deltogo enhälligt, funnit dem, långt i rån at berättiga Ignell till rågot försteg framför sina medsö kande, tvertom ådagalägga en så bestämd afsigt at upprifva och förstöra den Evangeliskt Lutherska kyr. kans, på bibelns oförfalskade och tydliga ord grunda de tro, att konsistorium måste fastmer allvarsamt i frågasätta, buruvida en skriftställare af sådana tänke sätt kunde, utan skada för församlingen och utan at vara antiogen en irrlärig eller en ljugare, fortfara at vara en ordets tjenåre inom svenska kyrkan. Kon sistorium har ock derföre, utan allt sammanhang mMec förevarande befordringsfråga funnit nödigt att honom förehålla det våd!iga i hans villmeningar, samt för mana honom ätt från desamma återvända, ehuru, ty värr! utan framgång och utan att finna annat än er halsstarrighet, som sig icke rätta låtit, hvadean har ännu är sub reatu, ehuru konsistorium, troget sin fö resats, att i så ömtåliga frågor gå varsamt och sko nande tillväga, samt af aktning för hans kunskaper som konsistorium hoppas ännu möjligen kunde blifv: kyrkan till båtnad, om han vände af från sina villfa. relser, icke än velat med honom låta det komma til det yttersta. Ehuru det icke är tillbörligt att konsistorium besvärar Kongl. Maj:t med detaljerade framställningar af theologiska divergensläror, torde likväl konsistorium, för att klart styrka berörde förhållande, böra framlägga en jemörelse i blott tvenne bufsudpunkter mellan den af alla svenska prester edeligen antagna och besvurna oörändrade Augsburgska bekännelsen, samt Tgnells läror, sådana de finnas i hans sednaste arbete: Granskning ete., hvilka båda punkter dock äro så vitala, att om Ignells satser antogos, hela den bibliska grundval, hvarpå den evangeliskt Lutherska kyrkan är byggd, skulle tillintetgöras. Dessa huvudpunkter äro: läran om synden och läran om försoningen. Det skall deraf visa sig, att Iznel!s satse: innefatta under skenet af en rensning utaf det Lu. therska lärobegreppet, en fullkomlig återgång i någo modifierad form till densamma pelagianska katholicismen, för hvars bekämpande våra förfäder vågade li och blod, och mot hvilken hvarje Lutbersk prests bekännelser och tro är och bör vara en förblifvanda pro: test. Jag anhäller, att för denna jemförelse få åberopa mina till konsistorium ingifne frågor. Vid detta förbållande, och då icke allenast genom Kongl. brefvet af den 20 November 4786 stadgadt är att alla i svenska församlingen vigde och förordnade prester skola föra ordet klart, tydligt och enligt mec den Heliga Skritt och de för svenska försemlinger antagna symboliska böcker. samt med strängaste näpst. varda ansedde, om de derifrån vikan, utan ock, ge nom Konel. brefvet den 27 December 41799, biskor och konsistorium serskildt blifvit af Kongl. Maj:t å legde, att ;vid förordnandet af de tjenstemän, som skola undervisa ungdomen ach menigheten, hafva afseende på den som icke utmärkt sig genom grund. satser eller meningar, under hrad namn de vara må, hvilka äro stridande mat den rena ivanrgeliska läran, samt i samma bref Kongl. Maj:t förklarat sig alltid skola med nådigt välbehag gilla biskoparnes och konsistorii bemödande att uppfylla Kongl. Maj:ts önskan och afsigt, men ock gjort dem ansvarige för alla de oredor och olyckliga följder, som ogudaktighet och köld för den sanna kristliga läran medföra, om Kongl. Moj:t erfar att sådart genom biskoparnes och konsistoriernes uraktlåtenhet skulle uppkomma. så skulle konsistorium handlat alltför samvetslöst och varit allt för glömskt af de dyra pligter, Kongl. Maj:t så ömt och allvarligt lagt detsamma på hiertat, om det kunnat, med tillbakasättande af oförvitliga, i lära och lef verne värdige prestmän, å förslag till en ord. presterlig befattning uppföra en man, som gj :t sig känd för så mot den rena evangeliska läran stridande grundsatser och meningar, som katecheten Ignell. Och konsistorium skulle allt för mycket misskänna Kongl. Maj:t bulda och landsfaderliga omvårdnad om den rena evangeliska lärans och, kyrkans bestånd, samt de dyra försäkringar ej mindre Kongl. Maj:t än dess glorrika företrädare i mer än 300 år lemnat svenska kyrkan, om konsistorium ett ögonblick kunde hysa tvifvelsmål att Kongl. Mesj:t, icke gillande dessa konsistovii i underdånighet andragna skäl, skulle kuvna gifva konsistorii i lag välgrundade åtgärd till pris åt tadelsjukan och lättsinnet., genom att, med underkännandet af förslaget, sådant det blifvit upprättadt, derå i nåder inrymma plats åt en man, hvars förbållande, derest det icke ändras, snarare än att berättiga bonom till befordran, föranleder den icke osannolika förmodan, att konsistorium förr eller sednare torde nödgas skrida till det sorgliga steget, att honom från prestembetet afsätta. Desse äro de skäl, på hvilka jag anser konsistorii utlåtande i denna sak böra grundas. Den närmare vederläggningen af sjelfva besvärsskriften öfverlåter jag åt den, som konsistorium uppdrager att a STOCKHOLM den 13 Muj. Dagens utländska poster medförde tidningar från