Aftonbladet – 11 maj 1844, sida 1

SIITELIEG MSI AAA MV Uldil ElL DOULDODBIIUL DYLAN tråd ad uppmärksam. — På Finska Vetenskaps-societetens häögtidsdag, som firades i Helsingfors den 29 i förra månaden, tillkännazafs att Societeten den 6 November sistlidet år till Heders-ledamot kallat f. d. I Matheseos Professorn vid Upsala universitet m. m. Doctor Svanberg. MINERVAS TOLF FRÅGOR: 5 Det bar fallit Sv. Minerva in, att söka evertuera sig i samma slags qvickhet, som föll på Sv. Biets lott en gång i vintras, då det, för att göra sina theologiska patroner en tjenst, aftryckte en bit ur Upsala Istelligensblad, innehållande ganska skarpa saker emot dessa theologer. Hvad vinst de sistnämnde skördat af detta handtag från Biet, vet man. På ett likartadt sätt bar nu Minerva för i går infört Aftonbladets artikel för några dagar sedan, rörande det olämpliga af att jemnföra den ifrågakomna Skandinaviska ideen med Kalmare union. Den nytta hennes pultramarinska patroner kunna skörda af detta reproducerande, lär blifva af samma :slag, som theologernes af Biet. Att det just är påminnelsen om patronerne (på andra sidan om hafvet), som satt den lättrörda Minerva i harnesk, och förmått henne skrifva tolf frågor, för att dermed göra en diversion, och förmå sina läsare glömma de ledsamma patronerne, ser man utan svårighet. Minerva har i detta fall röjt sig alltför mycket. Imedlertid och då Minerva låtit påskina huru mycket det ligger henne om bjertat att få ett svar på sina frågor, skola vi tjena henne med några rader, hvilka för närvarande torde göra tillfyllest. 4 s Minervas 4:a fråga låter sålunda: 4:0 Är det möjligt för: Aftonbladet att, efter kungörandet af dess recension öfver: Prof. Atterboms skrift, förneka, att det är allenast fagert snack, som Skandinaverne och den fria, Svenska -prässen föra mot bättre vetande, att fråga allenast är om en icke politisk förening emellan Sverge och Norge å den ena, samt Dannemark å den andra sidan ? Derpå svaras med Aftonbladets egna af Minerva citerade ord ur ÅA. B. artikel: Kalmare union spökar, der det i 4ä:a punkten heter: Aftonbladet, likasom Hr Atterbom, hafva tydligen sagt, att ingen förening emellan Sverige och Owiwuwi ky ods0OM en SUL UTUET Em Hunung, nu kan komma i fråga. Det begripliga skälet är, att hvardera riket för närvarande har sin egen dynasti.n Minerva borde hafva kunnat läsa detta förut, efter hon aftryckt det. Den tydliga och ganska begripliga meningen med den ,Skandinaviska ideenn är, alt om i en framtid förhållandena blifva sådane, att:en politisk förening Sverige och Danmark emellan kan tillvägabringas utan våld, utan underkufoing, utan störande af lagliga former o. s. V., så vore detta utan tvifvel någonting ganska önskvärdt för hela Norden, och troligen äfven för en stor del af det öfriga Europz. Härmed förfalla Minervas andra frågor. Så dum är hon verkligen icke, att hon ej begriper, att hvarje förening emellan ett par nordiska folk ej nödvändigt behöfver vara ett styeke Kalmare union. Men hon låtsar tänka så, för — sina patroners räkning. Imedlertid har hon icke ännu besvarat den benne ar A. B. gjorda frågan, hvarföre hon ej också gifvit det beryktade Kalmarnamnet åt Sveriges och Norriges redan 50:åriga union? j Att den gamla Kalmar-unionen icke utgjorde någon fritt ingången förening mellan de Nordiska folken sjelfva, kon Minerva inbemta i hvilken Sv. Historia, hon behogar köpa sig till läsning. Det kunde så mycket mindre vara en sådan lörening då, som aldrig folken tillfrågades om saken. Drottning Margareta blef af 8 Riddare, 4 Cantor och 3 Svenner förklarad för Sveriges Drottning. Alt dessa hennes goda vänner och ödmjuke tjenare gjorde sin förklaring på hela rikets vägnar, ir begripligt; men hvarifrån de fått fullmakten utt på rikets vägnar så göra, synes ej. Margareas härar slogo derefter Kon. Albrekt, och underkufvade dymedelst landet. Så uppkom den unicnen. Huru liten del Svenskarne, såsom nation, hade deruti, vet man; och frukterna af en så beskaffad union känner man också. De återstående frågorna, som Minerva uppkallat om Nyttan eller Skadan af en allmän nordisk union, äro öfverflödiga att inlåta sig uti En politisk notabilitet af Minervas slag skulle förnoåligen äfven hafva lust att ifrågasätta nyttan f Sveaoch Götha-rikenas förening? Månne det cke skulle vara ypperligt, att ännu, som fordom, tt hof funnes i hvarje landskap? Att Upland, idermanland, Westmanland, Dalarne 0. s. v., hvarlera hade sin kamarilla, sina ministrar, sina inriger, sina egna talrika staber och stater af guldalonerade, sina egna Minervor? Detta borde väl itgöra landets högsta välsignelse; och skulle troigen mest af allt bidraca till den herrliga Paupeismon. Imedlertid tycka ej alla som Minerva; ch många anse det gagneligare för nationen i nassa, att icke alldeles fullkomligen er ftsöslnintdtninitnieköltrs un —— !t SS — Med verklig ledsnad erfara vi, att äfven len af Upsalastudenterna sednast tilllänkta resa ill Köpenhamn blifvit föremål för vederbörandes pblandning. Ett i hufvudstaden gängse, men icke Adt vuylta an sar of hn man fasasAn