misshag deröfver, att studenter ämna företaga en resa till Köpenhamn, medan man sörjer den afldne Konungen. Härmed hafva nu ryktena om rätta ursprunget al agitatiopen mot den törst tilltänkta Köpenhamnsfärden blifvit återväckta til Lif, och be-räftelse gifven åt den gamla erfarenheten: ce nest que le premicr pas qui coule. FörTa tånren ansåg man sig böra och kunna agiter. i bembyhet; nu tilitror man sg och nödgasäfver att låta Konusgen sjel! framträda. Hur man än vänder och beskådar denra sak, återkommer mar dock alltid till den reflex:onen, att vederbörande nu riktigt tagit ut stecet, för att inblarda sig ea silår, med tviken de icke hafva och af klokhet icke bordt ta:a sig att staffa. Skall den beträdda banan fortsättas, så måste de stude:andes föräldrar och målsmän höreliger frukta all se sina barn och myndlivgar, blommar ! af Sveriges unzdom, göras tll slafvar under vederböraudes politiska grillfängerier och komma at: tryckas af en despotism, från hvilken : ungdomen böra förskovas, 2 -a80 BRG ganska o:ycksbringard oe SOM kan birva och spioner: an ÅAlliden of:rd af retelsv a : --på em, harm och ,Umtrieben på ane ara sidan, som drabbat så många uppriktiga och lefnadsslada tyska ynglingar, framställer sig uu för inbillmipzgen, färdig all äfven hbermsöka de lugna fristäderne för Sveriges studerande ungdom. Alls dessa farhågor bade uteblifvit, om vedebörande afbållit sig att taca annan befettuving med de studerandes resa, än att, efter de gaimla patr:arkernas föredöme, gifva dem goda råd på resan. Det förebragta skälet af kungssorgen är redan en gång skärskådadt; det högsta, vederbörande kunna skörda af dess åtevupprepande, blitver på sin höjd, i föll studenterne inställa färden, att man söger dem hafva blifvit befailde att stadna hemma ör att sörja kungen. Hade de åter kommit till Köpenhamn med långbatsdukar och floret på hatten, så hade man ansett dem sörja frivilligt. Men kunzssorgen är väl blott det förezsifna skälet och efter det andra vilja vi ej leta; bättre vore stt kunna säga hvad de akademiska med borgarze under förevarande omständigheter böra besluta. Resa de, så blotitstalla de sig för de lörda fädernas och Konungens misshag, eller, som det kallas, onåd. Det är bedröfligt att tänka, men hvad annat kan man föreställa sig än att denna, efter gammal praxis kommer att följa dem vid aniversitetet, följa dem på erabetsmannabananr, för hvilka de fle-ta bestämt sig, och på hvilken många af dem som borde deltaga i färden, redan såsom akademiska lärare inträdt. I de för framtiden bekymrade antörvandters, målsmäns och vänners intresse måste man således afråda resan, Men ungdomen fruktar siz icke,, och ingen bör framstälia ett sådant motiv. Deremot synes det oss väl förtjent att begrundas om det iebe just är från de yngre akademiska med: orgarnpes sida, som en läxa af ssktmord och eftertacka denna gång kunde med fördel gifvas. De kunna icke gerna resa, utan att derigenom kompromettera de äldre representanter af landets hegsta vishet och klokhet, som äfventyrat så mycket för att förekomma färden. Visserligen kan man mycket disputera om buruvidt de ynzgres förpligtelse i detta fall sträcker sig. men känslan säger dock, att de unga genom en sådan foglighet framstå i en fördelaktigare dag än de äldres som fjeskat och derigenom blottställt en myndighet, hvars helgd de yngre ändock önska bevara. Den enda betänklighet som häremot eymso vppsravar OeN, all den ena eftergiten föder anspråk på den andra; men vi böra väl hoppas, att när en gång tiden att bära det gamla systemets sorgedok gått tillånda, förnuftigare tider skola komma. Allmänbeten täcktes nu taga kännedom om Hr professor Geijers ofvanberörde berätte!se och de föremål, som nu synas vederbörande företrädesvis vigtiga: Då jag före min afresa från Stockholm uppvaktade H. M. Konungen, kunde jag ej undgå. att för Hans Majestät nämna om det ibland den studerande Ungdomen åter upptagna proj:ktet om Köpenhamnsresan. Jag kunde det så mycket mindre, som berättelsen darom var allmän i Stockholm och jag dessutom från början hade kännt H. Maj:ls tanke om denna resa, churu jag ej varit berättigad, alt åbe ropa den. Förhållandet är nu mera så vida förändradt, att jag är öfverbringaren af en helsning från HH. Moj:l till den studerande Ungdomen. H. M behagade svara mig i följande ordalag: att K. Maj: redan då resan för någon tid sedan blifvit ifrågaställd, hade yttrat sin ledsnad deröfver, att ena större del af den stud. Unpgdomenr, osktadt den djupa sorg, hvari Konungen, den kungliga fami!jen samt de båda brödrarikena äro försänkta, likväl beslutat att snar sagdt en korps företaga en lustfärd till en fråm