Aftonbladet – 10 maj 1844, sida 2

ska Menerva, rättlardigade reger:n varan, all medzifva en af Krigskollegiur och Ritets Ständer föreslagen årlig besparing s! 20000 rår, medelst införandet af grå benkläder vid armen: patt officerarne icke gerna kunde visa st vid bofvet, i större sällskaper och på baler i grå DyxXOPN Huru många anhängare af det I 3 följda systemet, som endast egennytta vid detsamma fängslade, bevisar sättet hvarpå, i så mån som hoppet sjönk om Qarl Johans ti nande, så mången embetsman, som gjort sv boriörkt såsom itrig kämpe för det gamla systemet, plötsligt vände om, och sökte bana sig väg il godt förstånd med det förväntade nya systemet. Iile faciet!e lydde helt nyligen, ännu medan Car! Jo on lefde, toasten för Kronprinsen, föresli: en embetsman, som till och med icke förioraje Carl Johans förtroende, då de Crusenstopesia oroligheterne tvungo honom att afgå från cet höga embete han beklädde. HKuude den aft Konungen ännu skåda huru, efter hane död, sången af hans trogne var ilfrig att ta jivad han nyss Förfäktat, att förneka hvad han 2yss medverkat till, under det oppositionen iaktiaver en allvarsam värdighet, måhända skulle hen ån ra månget förtroende och månget misstroenic. För öfrigt dela vi icke deras isil, som tro på ett plötsligt inrusande at en kompass massa nya åtgärder och regeringshandli ver. a ofantliga vigt de reformer äga, som sko orivilegierade klassers öfvervigt, den a i många hundrade år, och organisera en helt anv borgertig ordning, de mångfaldiga binder som en reformator just derföre måste träffa n väg, och hvilka svårligen skulle lemnas utifrån, förbjuda all ö!verilning. Recer : väl mindre använda sin goda vilja derpi. förekomma önskningarna och sjelf uppgöra i for, än att fastmera lyssna till allmänna tickesöttot och Ständerna, ersätta Hartmansdorffer och Hcurliner med populäre rådgifvare, och att vpprigtigt I 20 mma till mötes och kraftigt befordra såd förstog, som och hvilka hafva allmänna tänkesättet för Konungen sjelf säkerligen sedon asett vara af detsamma gillade. Förändringen af den invärtes por ven nödvändigtvis förändra den uiken skall ät Det låg i de hittillsvarande maktinnehafvarn 3S att framförallt mota ropet på reform den varningen, att Ryssland aldrig sku!!2 sitva några genomgripande reformer, och i röd til bruka våld. Men Ryssland skall icke bruka wvål!l, redan derföre, att de Europeiska staternas nvarsude gruppering stegrat värdet af ett oafhän: ot Sverge högt nog, isynnerhet i Eoglands ögon, tr 4 öra hvarje öppen inblandning af Ryssland umöj:x i reformer, hvilka komme att gifva Eng!:n!s tes politik ännu mera styrka. Då zu Ryssland icke finner några sympathier hos Svenska nationer, och det nya konungahuset icke behöver nivot sämmande understöd, utan blott nationens onskränkta förtroende, för att grunda sin throc hålleberget, så försvinner beroendet af Rvsslaod — en följd af alldeles ovanliga invecklingar — cv scan dessa verkande orsaker upphört, utan tvivel af sig sjelf och omärkligen. I ett eget förhållande kommer reconiogen till Norge. Visserligen kan man föru!se i regeringens mera öppna och liberala hand sitt äfven skall göra Stortbinget mildare, och micga punkter skola komma till föriiknin:, sa aldrig på den hittills följda vägen kunnat förses till något resultat. Men lånssammare torde set så i frågor, sora beröra den högre politiken. :syn: serbet 1 den Skandinaviska unionsfrågan, detia obe aeligt vigtiga jäsningsämne för framtiden. Norrmönnen såsom foik äro misstrosna, och, hvad som är ännu mera hämraande — de äro flosnalisko Den isolerade ställning såsom stat, hv:iilex sa synnande tillfällighet 4844 beskärde dem, och i hvilken ide befinna sig temligen väl, skal! icke så snart hos dem bringa den ide till mog soma dtolvar åt det Skandinaviska Norden si höga betydelse; och en mera rörlig tid iorama, för att sätta sinnena i Norge i rö:else. Det är således lätt möjligt, att i Norge i.opusen till sådana förändringar, som erfordra försitkolse af enskilda och ögonblickliga fördelar, kowmor tt utgå från regeringen, och att icke säl Rn fivar motstånd. Men man bör härvid icke förg? alt Norge hittills hade fullt upp att göra de:med, sttifrån provins blifva en stat, att i deta j ordna sig, på samma gång som det måste göra e ubruten front emot de städse återkommande autktetserna från Stockholm, för att icke på sma gång, jemte det till pris gifoa umbärbya, äfven törlora det bredvid stående oumbärliga. Nu, sedan Norge småningom lärt känna sina kraite x och sina bebof, och ordnat sig invärtes, skvil detta folk komma att känna samma behbof, s individen: det att meddel2 sig, att besöka marinaden, der folken utbyta sina ider. Sverge kan af Norge lära fast kraft i viljan, det sednare af det förra rörlighet i idgerna. Sålunda komma vi i det hela 111 den slutsatsen, att Carl Johans politik icke var en sådan, som kan tjena till norm för hans uftecträdare, utan en Ööfvergående, en mera pursosl, än grundad på sakförhållanden, som hentade på sidan om, ja ofta emot, nationens anv; vch vi lugna oss med den förväntan, att MKosung Oscer väl icke skall förkunna ett pytt tdehvarf med mycket buller och bång, för utt tli slut -tanna vid det gamla, men väl att han, med kort manligt förstånd och uppriktigt hjerta, skull gifva mått och form åt den rörelsa, som tuler anda 0