Aftonbladet – 7 maj 1844, sida 2

SSE NSP K PET EEE SE NANA MSE SRA infann sig der, just då aftonsolers purpur färgade trädtopperne med sina sista strålar. Yoglingens bjerta klappade af förtjusning, då han nalkades den sköna. I detsamma ropade en förfärlig röst: Min herre, vet ni hvem detta fruntimmer är? det är min hustru ,Jag är skyldig er reparation, min herre; har ni vittnen? Alltid, min berren, svarade den grofva rösten. Än en hyrvagn? Det har jag alltid tillreds, svarade stentorsstämman. Nåväl, låtom oss faran Hvart ämna herrarne sig? frågar kusken. Till Vincernesskogen,, svarar ycgiingen. Alideles istet; kör till gäldstugan på Clichygatan. Hvad! min herre, ni skulle vara.. Ja, min herre, rättsbetjent. Och er hustru? E32 siren, som jag betalt, för att fånga er. — En ung herre med glacthandskar stod en gång och läste på de anslagna affcherna. Han tvekade i valet af spektakel. och hade helt högt följande monolog: Opgran der Placid debuterar, den gosson intresserar mig, jag älskar vackra röster, skall jag gå till Operan? Richard Lejonhjerta gitves på LOpera comaque, men den fördömde Masset spelar fiol i pjesen, heldre skulle jag gå till Feydau eler Folies dramatiques ... jag vet verkligen icke hvart jag skall gå... I samma ögonblick nalkades en herre, tog honom under armen och sade ganska vänligt: men jag vet verkligen, hvart ni skall gå, min herre, till gäldstugar. Det var en exekutionsbetjent. — ÅnerKDor. En student, som skulle resa till Upsala, intog på Alsicke gästgifvaregård en tarflig mwiddagsmåltid; under det han var dermed sysselsatt, inkommo tvenne dragoroföcerare i gästrummet, der gen eve af dem yttrade: jag var nyss ute på gården, och du kan aldrig tro hvilket ruskigt ekipage, som der vid hållstallet ådrog sig min uppmärksamhet; på min fråga hvem det tillhörde, svarade bållkarln: att det vore en studentlymmel, som egde den der kareten., — ,Förlåt mig, herr Jlöjtnant, inföll nu studenten, ni hörde bestämdt rasande, ty hållkarln sade: den lgillbören student, — lymmet!