Aftonbladet – 6 maj 1844, sida 2

till föräldrar, som äro bosatta i Berlin, blefvo nemliven vigda vid sina, på missionsresor statde brudgummar, hvilka representerades af ombud. De skulle snart derefter anträda resan till sina mäns vistelseort. — På ett ställe uti Ungern har man, vid skärpning på jernmalm, funnit vid sjelfva jordytan meteoriskt jern i sådan mängd, att man har ör afsigt att begagna det uti tekniskt hänseende. TI en berättelse härom af W. Haidinger, uti Wiener Zeitung för den 17 April, omtalar han, att han erhållit ett stycke af 14 lods vigt, hvilket ögonskenligen varit länge utsatt för atmosferens åverkan. Detta jern visar i stort en sammansättning af aflånga korn. Hvart korn för sig består af homogent jern, är öfverdraget med brunt jern-oxid-hydrat, och emellan dem ligga tunna, ljust stälgrå metalliska små blad, till en del tresidiga, med glänsande icke oxiderad yta. Uti den yttersta bruna skorpans håligheter observerade Haidinger, såsom en utan tvifvel ganska ny produkt, små krystaller af Vivianit. På en svagt ästad yta framträda conturerne af kornen inom densamma, de i varalella rigtningar Jiggande, kanterna af den krystalliniska strukturen, hvilka hafva samma läge, som linierna i de Widmanstättenska figurerna. För öfrigt ser man den krystalliniska strukturen redan i brottet af de här och der genom oxydationen temligen lätt åtskilda delarne. En liten derb massa af Svafvelkis gör sig märkbar uti jernet genom sin färg och skörhet; äfvensom svafvelbalten constaterades genom glödgning. GeneralLandtoch Hufvud-myntproberaren Löwe, som gjort ett prealabelt prof, lyckades att de vid framtvinga Nickeln, både såsom äpplegrönt Nckel-oxid-hydrat, och såsom svart Svafvelnickel-nederslag. Han är nu sysselsatt med en utförligare analys. Hr von Petto, professor i mineralogi och geognosi uti Schemnitz, kommer att begifva sig till fyndstälet, för att om: alltsammans afgifva en fullständig berättelse. (Sv. Minerva.)