Aftonbladet – 6 maj 1844, sida 2

motståndare var så långt under mig i börd och värdighet, att han ännu för kort tid tillbaka skulle hafva fruktat en enda ovänlig blick af de Cambis; denna vanartade tid ställde honom djerft vid min sida, vår förbittring ökades dagligen, och bans majestät önskade icke ett utbrott deraf. Konungen vill ej se en droppe fransyskt blod flyta till sitt försvar, och hvad jag än i detta afseende sjelf må tänka, var det min pligt att lyda honom. Frukta likväl ej att se en förvisning i detta mitt aflägsnande. Min beberrskares nåd har aldrig kringstrålat mig mera skön, än i afskedets ögonblick, och aldrig kände jag mera lifligt, att jag förtjenar den.n : Ja, sade Constance, konungen eger visserligen ingen trognare undersåte, än min fader. MKärleken till vår monark inplantades redan tidigt i mitt bröst, och fastän jag blott är en svag qvinna, kan jag uti denna känsla mäta mig med Frankrikes ädlaste män., De Cambis och Coucys blod flyter i dina ådror, svarade grefven, i det hans höga gestalt uppreste sig ännu högre. Detta blod har blott en gång förnekat sin ursprungliga renhet. Constance nedslog ögonen, ty faderns blick mörknade, och hennes hjerta upprördes af ett smärtsamt minne. Efter en lång paus räckte grefven benne dosan, hvarmed han sysselsatte sig vid hennes inträde. Detta är den konungsliga nådens sista gåfva,, sade han, och den dyrbaraste för mig. Betrakta dessa ansigten, de tyckas lefva. Nunnan såg på dosans lock Ludvig XIV:s ungdomliga bild nästan i barnaåldern, och innanföre möttes hon af ett mildt, qvinnligt anlete, hvars