Aftonbladet – 3 maj 1844, sida 1

five MN MIT. HA Mile AA BJA fe sme EM MC MUM BMVMIU ret i huset AF 5 vid Clara Södra Kyrkogata. OBETALTA BREF medfölja till Post-kontoren å Linien. Diligencen ankommer till Götbeborg Lördagar, till Helsingborg Tisdagar, och till Stockholm Thorsdagar. OBS. Alt priserna å Passagerare-platser enl. Taxan för hela resan emellan Stockholm och Götheborg äro tills vidare minskade med Y3:del. STOCKHOLM den 3 Maj. De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tidningar från Paris och London af d. 23, och från Hamburg af d. 27 April FRANKRIKE. I deputeradekammarens sammankomst den 49 April förekom åter Otaheitiska frågan. Hr Billault antastade bårdt ministeören, och yrkade på en hel hep handlingars och upplysningars aflemnande; ieke i utdrag, utan i sin helhet. Hr Guizot svarade härpå i ett långt tal och aflemnade en mängd akter: brefvexlingen mellan amiral Dupetit Thouars och ministeren, drottning Pomare och franska samt, engelska embetsmän, officerare, 0. s. v., äfom bref till Lord Aberdeen, m. fl. Frågan ef sedan ajournerad, och man tror, att oppositionen egentligen vill våga hulvudstriden, då anslaget till hemliga medlen skall förekomma till disposition. Det hade väckt stor sensation att, oaktadt öfver 400 franka officerare och embetsmän finnas på Otaheiti, deras slägtingar icke på länge fått ett enda bref ifrån dem. Om en petition, angående förflyttningen af konungens af Rom aska till Frankrike, tog kammaren ingen notis, äfvensom om flere andra dylika. Men en, som var undertecknad af en hop protestanter, angående full frihet för reformerta kyrkan i Frankrike, väckte uppmärksamhet. Den remitterades till ministern för allmänna undervisningen. Hr Lafarelle, en protestant, yttrade sig högt värdera hvad som: redan blifvit gjordt för protestanternas predikanters löneförhöjning, och såg i ökandet af deras kyrkors antal, som nu uppgå till öfver 700, ett bevis, att man handlat välvilligt emot dem; men protestanterne finna icke, såsom katolikerne, kyrkor hvart de komma; i 20 departementer finnes ingen organiserad protestantisk gudstjenst. Man önskar derföre, att de må få organisera denna, utan att bero af regeringens speciella medgifvande. Man kunde ej tala om religionsfrihet för de reformerta, så länge domstolarne behandla deras församlingar till gudstjenst såsom lagstridiga sammankomster. Ministern för undervisningen svarade, att regeringen kunde ej gerna afsäga sig autorisations-rättigheten för protestantiska gudstjensten mera än för den katolska; men att saken borde tagas i betraktande. Hr Gasparin talade för saken. Rättigheten att bedja och ära Gud beböfde ingen vidare autorisation. Man begär religionsfrihet, icke såsom lutheran eller reformert, utan såsom medborgare, såsom fransman. Verklig frihet vore omöjlig, så länge regeringen förbehöll sig rättighet att förhindra gudstjenst. Man hade redan i fråga om allmänna undervisningen öfvergifvit denna regeringens tillståndsrätt, och det borde äfven ske i fråga om gudstjensten. Prinsen af Joinville inspekterar de flesta marin-stationerna och återväntades först mot slutet af förra månaden till Paris. Hertigen af Montpensier skulle lemna Algier så fort han sett den stora expeditionens mönstring. Nu omtalas åter att marskalk Bugeaud icke skulle så snart afresa till Frankrike. — Deputeradekammarens byråer hafva nu tillstyrkt, att kammaren skulle gilla det tredje valet af herr Charles Laffitte. SPANIEN. Den ståt, hvaraf påskhögtiden utmärkts, bar icke gjort synnerligt godt intryck på allmänheten. De begge drotiningarnes öfverdrifvet affekterade andakt har gifvit anledning till farhågor hos alla förståndiga män. De hafva åter upplifvät fottvagningsceremonien, gått till fots barhufvade i de långvariga processioner, som de gamla religiösa brödraskapen nu åter infört, sedan de alltsedan 4827 måst innehålla med sina bruk. Man tror sig med dessa religiösa reaktioner se början till politiska och en restauration af den politik, som hberrskade på den tid, då kyrkans välde var störst. Folket gillar väl på det hela, att de förvisade biskoparne åter insatts i sina embeten; ty sjelfva presterskapet (klosterpersonalen deri icke inberäknad) är liberalt sinnadt; men det anses såsom obetänkt, att alltför mycket såra dess makt på en tid, då en stor del deraf arbetar för don Carlos ätt, för hans sons giftermål med drottningen, och en stor faktion i konungariket Valencia öppet ropar: lefve Isabella och Carl VI Munkarne äro och förblifva Carlister, och afbida blott ett tillfålle, att åter anordna oroligheter och inbördes krig. General Narvaez) cirkulär ang. rättighet för missionärerna att predika i kyrkorna, processionerna till Sevilla och Almeria, för att bedja om regn, och de ständiga processionerna till kyrkorna, med ett ord, all denna skenheliga recrudescenz är mera esnad att skada regeringen, än att förskaffa henne anhängare. Dea not, som keisaren i Marocko afgifvit till svar på spanska regeringens föreställningar, synes icke hafva varit enad att medföra rustningarnes inställande. En spansk tidning omtalar, att Sveriges och Danmarks representanter i Marocko förklarat, alt den tribut, som dessa stater betalt, kommer att upphöra. Drottninsen skall. På sina läkares tillstyrkan,