Aftonbladet – 2 maj 1844, sida 3

fort och väl kunna utföra dessa qvinliga bandarbeten, hvilkas nytta stundligen visar sig i det dagliga lifvet. Alla broderier, under hvilken rubrik de än framställas, slippa de befatta sig med, till dess deras egentliga undervisningsår äro passerade. Sedan må de gerna, om det roar dem, om de få smak för, och tillfälle att sysselsätta sig dermed, göra det så mycket de behaga.n I öfverensstämmelse med dessa enkla, lätt utförbara åsigter, bildades dessa barn till menniskor i detta ords ädla bemärkelse. Till varelser, som kunde blifva lyckliga och göra lyckliga, som voro till, ej blott för verldens flärd, men för ett kögre mål i tid och evighet. Hur annorlunda, mycket annorlunda var det ej med de unga väsenden, hvilka försynen anförtrott åt Fannys modersvård. Eugenie och Deåsiree hade under den dagiiga sammanvaron med en infödd fransyska visserligen lärt sig att pladdra hennes språk, och mäster2 af alla slag hade bidragit att gifva dem hvad i allmänhet förstås med en god eEducation; men Eugenies undervisning hade nära ett år måst afbrytas, under det bon begagnade salta bad och gymnastik; ty svag, som om en vindfläkt skulle kunna blåsa utaf den, syntes den tråd, som qvarhöll henne vid lifvet, och Dåsire var, ehuru ännu barn, nedtryckt af en slags missbelåtenhet med alla, som omgåfvo henne; ty,, sade hon, de tro mig om ondt, de känna mig intet och ofta får jag bannor, när jag tänker och handlar som bäst. Jag hörde en gång i kyrkan, att den breda vägen leder till helfvetet, den smala till himmelen, derföre gick jag så gerna invid husen på stenarne å andra sidan räpnsten. Men detta fick jag intet