Aftonbladet – 2 maj 1844, sida 1

ej förvara dems Måtte hon få mera sinne för musikens toner, med: bvilka jag nyss börjat att familjarisera henne; men äfven dessa tyckas ej slå an på becne och hon synes mera road att kiottra med blyartspennan, än att leka med tangenterna.n Allt i detta bus andades en ljuf förtrolighet, hvarje föräldrarnes handling, äfven den enklaste, hvardabligaste, tycktes beräknad att bidraga till den grund, på hvilken en — efter jordlifvets måttstock — varaktig sällhetsbyggnad skulle kunna fotas. Vid barnens lekar, vid deras förhållanden till busfolket och främmande, utsåddes månget godt frö och brådden till månget ondt upprycktes. Det hela var sådant, alt man kände sig himlen närmare och var färdig utropa med apostelnj: ;Här är oss godt att vara. Också kände jag mig mer än en gång frestad, att förnya ritt besök inom denna älskvärda familjkrets, förr än 5 år åter voro förflutna; men jag lade band på min längtan och först då de voro passerade, företog jag — På svenskt riksdagsmannavis — ånyo min fård och började nu, som de föregående gångerna, med en visit hos Fanny. Inom hennes hus syntes allt sig likt, och ändå var i verkligheten mycket förändradt. Fanny sjelf var ej så glad som förr, sällskepslifvets nöjen roade henne ej mera och barnens uppfostran gjorde henne bekymmer. Hennes lilla Eugenie var blott 9 år och likväl hade redan två guvernanter ombytts för henne och nu efterfrågades en ny sådan. Dessa tråkiga M:eller klaga på barnenx, sade Fanny, men hvar och en annan som ser dem