Aftonbladet – 1 maj 1844, sida 1

Zz OO ANNOKSIE ermotingas i förstnämnde Kontor. 3858 FESTER AN EE NR EA Ar ES Er ARNE UTDRAG AF ETT BREF FRÅN REDAKTIONENS KORRESPONDENT. London d. 414 April 4842. (Slut fr. gårdagsbl.) Vid den dagligen stigande förbittringen, inser rezeringen ait den, då dess system är orubbligt, mäste falla. Den söker derföre sitt stöd hos presterna, hvilka aldrig kunna vara dess pililiga bundsiörvandter, och hos ed sig åter förbundne lecitimister, d. v. s. män med absolutistiska ideer i politik och som sluta sig till orleanska dynastien. Biand dessa turde finnas några, som handla ärligt: men de flestas tillgifvenhet är ej längre att påräkna än lyckans sol skiner. Den förr så älskade borgareklassen, på sin tid nästan örklämd af handtryckningar, smickrad af alt heta ,kära kamrater, bländad af den grå hatten, och skådande sitt porträtt i mannen med pareplyen ugder armen, dessa för detta kära kamrater — (å sin sida sänder Peris 44 oppositionsdeputerade al venstra sidan, bland 44) — äro pu lika illa anskrifne, som nationen i massa. Franska tidningarne för några dagar sedan lemmade derpå ett talande bevis, då det berättades hurusom ikongl. slottet ett gevär händelsevis gått utaf för en soldat, som dervid blifvit sårad i armen, ty militärens gevär äro skarpladdade, men nrationalgardets, som äfven der gör vakt, äro det icke. Kännedomen af sin ställning, följd af dess synder, mäste naturligtvis göra regeringen angelägen om, att ju förr dess heldre trygga sig: alltså har den redan låtit i Vincennes börja anordnandet af det artilieri och den ammunition, som äro ämnade att hegagnas i de famösa fästena, och man skrifver, att denna sommer redan en del af desse blifva försedda med garnison och bestyckade. Sedan man en gång låtit narra sig att antaga en befästningsplan med fästen så nära staden, är det enfaldigt af oppositionen att säga, det regeringen aldrig skall finna folk, villiga att bombardera Paris. Hvad som der i mindre skala, under alla regeringar händt, äfvensom Lyons bombardement för omkring 40 år sedan, bevisar att lydnad och servilism gå så Jångt man drifver dem. En partiell rörelse af Paris blott kommer således att alltid röna motstånd; men hafva sakerna mognat till ett allmänt nalicnalt motstånd, då visserligen följer armåen strömmen, äfven i trots af dess anförares anhängighet för regeringen, — om så underligt tillginge, att icke äfven de vände kappan efter vinden. Men den godtrogenhet, hvarmed de liberale yttra sig i bombardementsfrågan, är otrolig. När jag talar om regeringens ultimata syften, vet jag nog, att jag ej säger något nytt, men då jag erhållit del af saken från god hand, tror jag mig kunna försäkra, att den plan, man icke kunnat undgå att ana, har sin fulla riktighet. Kungen, som från första stunden af sin regering — och kanske redan under restaurationen, medan han spekulerade — syåtat åt en utvidgad kunglig myrgghet, har deri tillika sett ett medel att försona det genom Julirevolutionen kränkta monarkiska Europa. Det har till utseendet lyckats, med några undantag; men harmen och misstroendet gro i herolighet. Derföre vill han göra sig till absolut herre i Frankrike, och ditåt bar han medelst alla sina civila och politiska regeringsåtgärder sträfvat. Men som hans myndighet, i strid mot allmänna tänkesättet, är ytterst vansklig, vill ban grunda den på materiella krafter, jemte söndringen och förslappningen, som taga öfverhand. Således uppkom projektet att befästa Paris, ett verk som tryggar regeringen mot både inhemska och utvärtes fiender. Att man i Europa visade sig uppskrämd deraf, var till en del följd af missnöjet att se Frankrikes försvarsmedel ökade, i ett ögonblick då Thiers var vid styret och stödde sig på nationalkänslan; men de försäkringar, som lemnades underhand, lugnade fullkomligt de absolutistiska regeringarne med hänsyn till Ludvig Philips handlingssätt för ögonblicket, och gåfvo dem en lofvande utsigt för ett rent monarkiskt, med rn: rdr NAN Ab