Aftonbladet – 29 april 1844, sida 2

Den nekrologiska samling i boktryck och sten tryck, hvertill denna skrift är att hänföra, kan re dan räknas efter dussin: man torde då anse par tiskt att, ibland så många, omnämna blott en en da. Vi skulle kanske på det enklaste ursäkt oss härföre, genom en erinran om värdet af dus sinarbeten i allmänhet; men utan att gå publiken omdöme i förväg, anmärka vi blott att vi, fö vår del, ej kunnat ibland de öfriga upptäcka nå goating, som kan mäta sig med denna lilla bro chyr på halftannat ark; antingen man vid dylik alster afser opartiskhet, sakrik öfversigt af ämne eller en liflig och kort, men ändå klar framställ ning. Man återfinner här Car! Johans bild, trä! fad med nästan daguerreotypisk trohet; så vid nemligen origivalet hittills kunnat skönjas tydlig af samtiden. Att den ännu ej kan återgifvas full ständigt, har författaren sjelf anmärkt och tillik antydt genom det lithografierade omslaget. Detta bildspråk förtjenar sin särskilda uppmärksamhe! På en svart grund ser man en af Jager och tro feer omgifven sköld och på denne Carl Johans ia gerkrönta hufvud; men blott till hälften: det ö! riga beslöjas af ett dunkelt draperi. Några öfve skölden uppskjutande lagerqvistar bära oförgäng lighetens symbol, ormringen, och inuti denna lä ses Conventionen i Moss den 44 Aug. 484 — tecknadt på ett större klot, som sjelf om gifves af sju små blixtrande bomber, försedd med följande inskrifter: Fleurus d. 26 Juni 179 — Austerlitz d. 2 Dec. 14805 — Lybeck den t Nov. 4806 — Mohrungen den 3 Juni 1807 — Grossbeeren d. 23 Aug. 1843 — Dennewitz d. 4 Sept. 4813 — Leipzig den 18 Okt. 41813,. — dessa hierog!yfer på omslaget har man genast fram: för sig det tema, som inuti boken utvecklar si fullständigt. At sättet, på hvilket detta sker, ba allmänheten redan gjort rättvisa, genom liflig ef terfrågan af boken, så att en ny:upplaga erfor. drats inom fjorton dagar, fastän den första ickt varit obetydlig, efter hvad vi hört sägas. Vi för moda att få bland den stora mängd läsare, som redan ega brocbyren, skola jäfva vårt omdömet derom; de som ännu ej sett den torde måhänd: finna: bekantskapen intressant, efter genomögnande af ett par utdrag, som vi här skola meddela, oc! hvartill vi välja början och slutet. Författarer börjar som följer: Öfver många drag af Konung Carl XIV Jöhan märkvärdiga lefoadhvilar en slöja, hvilken kansk icke ens framtiden förmår lyfta. Isynnerhet i Sverig har man föga kännt om den mans tidigare öden hvilken det fria folkets val prydde med en krona oc! hvilken till denna, genom åtgärderna af sin beräknad politik, lade en annan. På den nu öppnade Kunga graf, der hans stoft snart kommer att gömmas, skol: visserligen hvarken det blinda smickrets eller de bittra tadlets röster tiga. Derföre skall den enkl berättelsen om hans lefnadshändelser utom Sverige bvilka vi här kalle hans personetier, kanske genon sin oväld just blifva den sannaste minnesteckningei af honom. Den 26 Januari: 4764 ville några muntra fruar Pau, i södra Frankrike öfverraska sin väninna, advo katen M. Bernadottes fru, född mademoiselle d Saint:Jean de Boeil, med ett lustigt upptåg. De var under karnevalstiden och de infunno sig maske rade i hennes hus. Det oväntade bullret, de vidun derliga maskerna verkade så häftigt på henne, att ho! i förtid födde en son. Det svaga barnet döptes til Jean-Baptist-Jules. Man trodde icke att det kund bibehållas vid lif. Endast amman, densamma son vid sitt bröst också närde den sedermera i Svensi tjenst upptagne General de Camps, hoppades ännu at kunna rädda Honom och hennes bemödanden lycka des. Det öfverraskande maskeraduppträdets son upp vexte till öfverraskande uppträden på veridens stor karneval. : Modren, som egde en äldre son, hvilken egnat si åt advokatyrket, kunde icke rätt fördraga den yngre Penne, förtviflad öfver sin betryckta ställning i fäder oehuset, beslöt att rädda sig ifrån detsarama. I hem lighet begaf han sig till Markis Lonse; som var be fälhafvare för regimentet Royal-la-Marine, och lät ir skrifva sig såsom Volontär vid detsamma. Ehur född i samma stad, som ynglingen, tycktes mar kisen icke vara angelägen om hans Befordran, oak tadt han icke heller visade honom någon afvoghe Den 2 September 4780 hade Bernadotte ingått vi regimentet och förblef simpel soldat ända till 178? Det är denna tjenstetid, som man i sjelfva verket ob tydligt känner. Regimentet låg till en början ett p: år på Corsika, der den unge soldaten sålunda ina! dades Napoleonisk luft. Om han sedan, såsom någr äfven svenska författare uppgifva, tjenstgjort i Osti! dien, serdeles i slaget vid Gondalour, ebBer i Westii dien på Guadelope varit ett offer för hårda pröfni Igar och en stor nöd, är icke lätt att utreda. En d .Jaf hans biografier förneka alldetes dessa uppgifter oc säga, att han, för att återställa sin helsa, som lidit I Corsika, tillbragte långa tider i sina föräldrars hu lHan skall då hafva med ungdomlig förtjusning lä Ferdinand Cortes, Catinats och andras lefvernesbeskri ningar, samt derigenom kännt sin motvilja ökad f fadrens yrke. Hos ynglingen gäste redan ärelysti drömmar, ty det var icke utan träffande sanning, N poleon yttrade om honom, att han hade Mohris bled i sina ådror. Efter denna inledn:ng utvecklar sig, 1 raska m -Ilande drag, den skiftesrika taflan af Carl Joha lefnad, ända till den tidpunkt, då han i ställ för att blifva Generalguvernör öfver Rom, hva till Napoleon hade utnämnt honom, blef vald t thronföljare i Sverige. Allt detta bör man läsa boken; vi inskränka oss till följande slutliga u drag: ,Sedan Carl Johan, så var det nya namn h antog, i Sverige såsom regerande kronprins i ett sje ständigt rike, erhållit en mera oberoende ställnir b!e:vo hans örhållanden till kejsaren mera bestäm och han deltog i det stora fälttåg emot sitt fäderne land. hvarigepvom Europas nationer störtade de frans