Aftonbladet – 29 april 1844, sida 1

LITTERATUR En blick på Handelsoch Penninge-ställningen i Sverige. (Forts. från Lördagsbl.) Bevisen för de åsigter författaren yttrat angående egenheterna i de Svenska bandelsförhållanderna, anser han ligga för ögonen i vår närvarande handelsoch penningställning. — pDet har, säger han, icke behöfts mera än ett års mindre förmånlig konjunktur för vårt jern, i förening med några tillfälliga omständigheter, som icke stå i omedelbart samband med våra värde omsättningar, för att genast hos oss frambringa en förlägenhet i allmänna rörelsen. Förf. antager att år 4841 icke var ett ofördelaktigt handelsår; att 4842 icke heller skulle hafva varit det, derest icke några tillfälliga händelser utöfvat ett ovanligt inflytande på den financiella ställningen, nemligen Svenska sedlarnes utträngande ur Fivland,, Hamburgs brand och piasterförsäljningen. Hamburgs brand inverkade väl ej synnerligt på varuomsättningen, men så mycket mera på våra penningtransaktioner, som i Hamburg hafva sin medelpunkt. Bankokreditens inskränkning blef således en ökning i svårigheterna för dem som behöfde utländsk kredit, på samma gång som silfveruttagningarne ur banken till Finland, samt piasterutskeppningen, uppskrämde börsen, så att; oaktadt verklig vexelbrist icke fanns, ändock silfveruttagningen fortfor, till den betydlighet, att nära 1Y, million species blott på det enda året uttogs.n Det är i synnerhet med anledning af bankostyrelsens förfarande under denna kris, som författaren härefter ingår i en undersökning, hvilken icke är utan intresse; och han kommer dervid att äfven betrakta olämpligheten af en så sammansatt styrelse som Rikets Ständers banks; samt antager att deri alltid kommer att finnas ett hinder för en riktig bankmässiz förvaltning, då dertill erfordras helt andra insigter, än hvad man kan fordra af de fyra ståndens fullmäktige, 0.s. v. Förf:s framställning i detta hänseende åskådliggör tillika huru han tänker sig, att en af banken bedrifven kreditivrörelse bör betraktas; och då detta just varit ett ämne för olika meningar, torde mången finna nöje i att på förband se ett litet utdrag derom: Vi hafva redån anmärkt, att den minskning af bankens metalliska kassa, som var en följd al invexlingen af de i Finland ur omlopp satta sedlarne, och som redan tog sin början under sista hälften af 4841, icke hade samband med några omvexlingar i konjuncturerna, och heller icke, 53 vidt vi förmå inse kunnat helt och hållet förekommas, ehuru vi visserligen kunna täska oss sådana operationer från bankens sida gjorda, att genom dem deona liqvia blifvit på elt längre tidsrum fördelad. Hvad deremot angår den silfveruttömrieg, som egt rum i anledning afvåra utrikes pennivgetransaktioner, så tro vi, att en förståndig mellankomst af en bank, egande de tillgånÅ gar som vår, kunvat i väsentlig mån, om icke helt och hållet, densamma motverka. Vi skola häri korthet framställa vår menior härom, under uttryckligt Å förklarande likväl, att vi dermed ingaluoda vilja harva sagt, att vår bank, med sin nuvarande makalöst Å heterogoa styrdiseform, bort eller kunnat handia i: -Å enlighet dermed.