Aftonbladet – 27 april 1844, sida 2

kierer och köpmän äro i allmänket icke fastighetsägare, när man undantager ett hus i staden, ofta tarfligt nog, och kanske en liten villa eller cottage på landet. De befalla öfver millioner, men dessa användasi handelsföretag, vexeloch discontoförrättningar, fondspekulationer, 0. s. Vv. De bistå Regeringarne med lån, äro förläggare för den inhemska industrirörelsen och, ofta nog, äfven för den utländska. Den stora tillgången på disponibla kapitaler, och täflan att göra dem fruktbringande, alstrar billig vexeldiskonto, samt i allmänbet låg räntefot inom landet, och de vidsträckta utländska vexeltransaktionerna i alla riktningar och till alla tider motverka i och för sig sjelfve alla betydligare kursfluktuationer, oberoende af att det under sådana förhållanden måste finnas ett gemensamt intresse hos förrättningsmannen att hålla kursen så stadig som möjligt, då denna ofta utgör basen för stora spekulationer och hvarje afvikande från dess normala ståndpunkt kan medföra, för den ene eller andre, alltför kännbara förluster. Inträffa i dessa länder kommercielta eller financiel!a kriser — och äfven de rikaste äro utsatta derför — så finnes kraft att dem bära. Kapitalisterna och köpmännen se sin verksamhet inskränkt, men blifva icke redlösa såsom hos oss; de nödgas hålla sina kapitaler tillbaka, och få åtnöja sig med kanske 4!7, å 2 proc. ränta, men kapitaler fattas icke, och strömma till, så snart utsigt till användande öppnar sig åt ett eller annat håll. Men, invänder man, huru kan jemförelse anställas emellan oss och så lyekligt lottade länder som Frankrike, England, o. 3. v.? Vi vilje ej förneka vigten af detta inkast, ehuru anpmärkas bör, att detta icke är samhällenas naturförmåner allenast, utan fastmera deras näringsårift och sparsamhetsanda, som skapa rikedomen; men med sådana länder som Norge och Danmark, med hvilka vi dela så många naturförhållanden, torde en jemförelse icke kunna anses orimlig. I Norge finnes väl lika litet som hos oss egentliga kapitalister eller bankierer, men dess köpmän använda sina tillgångar uteslutande i handelsverksamhet, och befatta sig sällan med andra industriella företag, undantagandes skeppsrederi, och, i det sydliga Norge, någon sägbruksdrift. Den Norske köpmannen är ifrigt uppmärksam på sina fördelar, snabb att begagna gynnande konjunkturer i utlandet, gör ofta resor dit för att knyta personliga förbindelser, eller för att sjelf förse sina varulager, och väntar icke att handelsagenten och profryttaren brivgar varorna i huset. Med få uvdantag finnes icke större rikedom samlad på en band, men oaktadt hårda prof af kuvjunkturvexlingar är välmåga bland Norges handelsstånd temligen allmän. Lefnadssättet, ehuru komfortabelt, är utan flärd och öfverdrift, och ännu synas spär af den gamla hanseatiska husbållsandan, i synnerhet uti Norges första handelsstad Bergen. Norska banken gör både sjelf; och genom filialafdelningar icke obetydliga vexelaffärer, då den diskonterar 3 å 4 mill. Species inrikes (indenbyes) vexlar, och Norska Regeringens Finansdepartement gör, för den utländska statsskuldens förräntning och afbetalning, reguliera vexeltransaktioner, samt är, då det disponerar d2 vexlar, till belopp af cirka 4 million specier, hvaruti största delen af införselstullen (som egentligen skall erläggas isilfver) afbördas, i tillfälie, att, genom ett förståndigt handha:vande af dessa valutor, utöfva ett ganska märkbart inflytande på de allmänna vexelförrättningarne med utlandet. Dessa omständigheter i förening med sednare årsförmånligare trädlastkonjunkturer bafva tvifvelutan verkat till den Norska handelskursens. successiva förbättring och stadga, så att den stod ak pari med H:b Bko långt innan bankkursen för svilfverutvexlipg blef bragt till denna normalpunkt. I vår andra grannstat Danmark äro visserligen naturförbållanderna så vidt annorlunda, och kanske mera gynnande än hos oss, att landets hufvudproduction består i spanmål och victualievaror, som i allmänhet fiana en jemn afsättning, ehuru äfven denna production är underkastad måpvgahanda omvexlingar, ven Å den andra sidan mäste Danmark från utlandet hämta allt sitt förråd af jern, trävaror såsom rudimaterier, samt, i saknad af. fabriker och husslöjd i större betydenhet, äfven allehanda fabriksoch manufacturvaror; förbrukandet af colonialvaror är större än. hos oss; och 443 millioner Riksbanksdalers statsskuld (230 millioner Rdr Rgs), något som vi lyckligtvis icke känna, till hvars förräntning och afbetalning Oresundska tullintraderna endast med circa !; lemna bidrag, lär väl också tynga i vägskålen, äfven om en stor del af bemälte statsskuld är inom landet. Ingen stat i nyare tider har, i förhållande till sin storlek, I genomgått sådana commerciella och financieMa skakningar och så fått tömma motgångeus bittra kalk som Danmark. Likväl är landet i omisskänneligen stigande välmåga. Köpenhamn har väl upphört att vara nederlagsplats för Östersjönandeln, och de stora köpmanshus, som denna egenwigea frambragte, finnas jan icke mera; men proviosstäderna, som år ifrån år i mera emancipera sig ifrån hufvudstadens förmynderi skap, äro i tillväxt med utvidgad sjeltständig handelsrörelse, och sprida en jemnare välmåga i landet. De Istora adliga godsägarne, som i fordna dagar lyste i :hofvets kretsar och förstörde sina finvancer, hafva dragit sig undan till sina jordagods, der de i stillhet förbättra sina egna och sina underhafvandes economiska och moraliska ställning. I Sedan Köpenhamn uppbört att vara bandelns centralort, bar Danmark icke mera än Sverige några Istörre capitalister eller bankierer. Emedlertid finnas OT N UN MASTE TTR LAR ENS TRA ME YT PT TE EREDL LDS TUMS I w Öm mom EL EE 7 ooo ooo OM AA PA ÅA An