Aftonbladet – 27 april 1844, sida 2

ett pris, som, om ock i verkligheten icke understigande deras sanna silfverhalt, likväl wvar så underlägset det, som en tillfällig konjunktur derpå satt 1 utlandet, att de t. ex. i Ostindien betaltes med ända till 31, floriner (453 sk. bko) i stället för det der förut vanliga priset 2 34 floriner, samt i Canton och Manilla med 36 å 60 pence sterling (450 sk. bko) i stället för det vanliga af 350 å öl pence. Som ingen af dessa tillfälliga orsaker kan utöfva vidare inflytelse på vår framtida handels ställning, anser förf. således icke dessa sympiomer bevisa någonting vådligt för densamma i framtiden. Förf. ingår härvid i en kort, men läsvärd utredning af den gamla frågan om handelsbalansen,, samt att denna först på ett skadligt sätt kan rubbas derigenom att en politisk gränslinia uppdrages, staterna emellan. En sådan är tullen. och författarens framställning om alla felaktigheterna af de beräkningar öfver handelsbalansen, som grundas på tullräkenskaperna, är sann och träffande. Af stort intresse äro de uppgifter om Sveriges, Danmarks och Norriges handel, som för!. härvid framlagt, och hvilka, t. ex. i fråga om jemförelserna emellan ländernas export, import och fraktfart, lemna åtskilliga ofta förbisedda resultater. Jemörelsen af förhållandet med vexelkursen i Sverige och Norrige, visar att under längre tid den Svenska har en benägenhet att stå sämre än bankkursen (silfvervärdet å sedlarne) under det att Norska vexelkursen åter visat en sådan benägenhet att stå bättre än bankkursen, att den t. ex. stod nära pari, då bankkursen ännu var 1535 procert och sedan nu Norska banken till pariinlöser sina sedlar, nästan alltid står bättre än specievärdet. Förf. har deraf blifvit ledd till den förmodan, att i vårt kommerciella och industriella lif måste finnas åtskilliga egenheter, hvilka, utan att stå i omedelbart sammanhang med totalvärdet af våra handelsbyten i utlandet, äro medverkande till den rörlighet, som förnimmes i vår handelskurs. Han framkastar, utan anspråk, följande tankar derom: En jemn tillgång på vexlar håller priset derå jemnt, eller, hvilket är detsamma, kursen stadig. Ar tillgången större än behofvet eller efterfrågan, så faller priset, är den åter mindre, stiger det; likasom på andra varor. Uti första fallet förbättras kursen, i det sednare försämras den. VWexeltillgången åter är betingad af våra penningeförhållanden till utlandet, och derunder uti en betydlig mån, af exportens och importens beskaffenhet. Arfsättningen af våra alster och af vårt arbete ger medel att gälda hvad vi hämta från utländningen; — den tillfälliga öfvervigten på den ena eller andra sidan bestämmer vexeltillgångens rundlighet eller knapphet, och vexelkursen blir således betraktad såsom barometern för transactionerna med främmande länder. Detta må såsom allmän regel vara sannt, men vill man alltid och öfverallt deraf göra tillämpning, så befara vi, att man blottställer sig för misstag och felaktiga resultater. Om t. ex. främmande penningar till större belopp och under kortare tid indragas i med i följd af utrikes lån, subsidier o. s. V., eller utgå derifrån af enahanda orsaker, eller om den allmånna hangelscrediten rubbas genom krigstillfällen, eller andra allmänna olyckor, stundom också endast genom oroande rykten, så erfar gemenligen vexelkursen deraf en märkbar verkan til! stigande elter fal, jutan alt detta kan sättas på exportens eller importens räkning. Utom dessa och liknande allmännare fe till vexelkursens variationer, gifvas hos oss åtskilliga egna; bvaribland i första rummet må nämpas, att vår import och export är, i följd af den lång: variga vintern, och deraf förorsakade afbrott i skepps farten, mera än de flesta andra länders, inskränkt til en mindre del af året, och inträffar periodvis. Hära kommer sig också, att vexeltillgäng och vexelbeho äro periodiska, och att kursen i sammanhang dermed till vissa tider nästan regelmässigt stiger eller faller Vore skeppningen jeu.nare fördelad på hela året, så skulle de utlendska penningeomsättningarne äfver vera det, och kursen derigenom vara stadigare, är nu fallet kan vara. Som dessutom vår export sko! Ti stora messor genom få händer, så halva vi i allmän: het redan af denna orsak få trassenter men mång: Iremittenter, hvaraf åter följer, att vid det periodyvi; inträffande större vexelbehofvet, kursen lättare skrul lvas upp, än om vexeltillgången vore mera spridd. Någon egentlig, större penningeoch vexelrörelst Ihar Sverige icke. Vi hafva icke en enda bankier inga capitalister i större bemärkelse. Om imedlertic våra köpmän nöjde sig med att drifva handelsoch penninge-affärer, skulle deras capitaltillgångar troli gen fullt motsvara behofvet af rörelsemedel, men då vilja tillika vara godsägare, brukspatroner, skeppsre dare, fabriksidkare, entreprenörer af offentliga arbeter Jo. 8. v. Ehuru många af dem äro förmögna, kanske efter vår måttstock, rika, så hafva de dock icke no; legna rörelsecapitaler för den splittrade verksamheten Ihvarti!l kräfvas stora förskotter, som långsamt åtej lingå. Blanco-Credit i utlandet och alla möjliga cre Iditanstalter inom landet måste således ständigt oci TES ARTNR en SES POSSE KEN SENSE I Då datta sätt hada da hackedlisa muinkarrne för