Aftonbladet – 20 april 1844, sida 2

heller förbundit vittnet att detsamma förtiga, samt att, under numera aflidna fru Åkerholms lifstid, hon jemte mamsell Offen vexelvis begagnat ifrågavarande ko, samt en till färgen röd, som ännu finnes qvar på Tostarp, men vittnet hade sig icke något bekant, i afseende på äganderätten till dessa kokreatur. 2:0 Sjunne Johansson: att vittnet, som under nästlidet år jemväl tjent på Tostarp, en dag uti Oktober månad blifvit anmodad af mamsell Fredrika Offen, att några dagar derefter biträda vid ifrågaställda kokreaturs slagtande, men om morgonen å den för slagten bestämda dag hade vittnet saknat samma kokreatur och derom underrättat mamsell Offen, som förklarat sig lika litet som vittnet känna hvarest den tagit vägen; dock upplyste vittnet, att 2:ne af kärandens drängar å Wessmanstorp, dagen förut, ankommit till Tostarp, derifrån de aflägsnat sig kort före mörkningen, utan att vittnet, som emot vanligheten icke biträdt vid kreaturens utfodring, samma afton sett deras affård, samt saknar således all kännedom, huruvida de då bortfört kon. Derjemte upplyste vittnet, att berörde ko endast hvarannan vecka mjölkats för mamsell Fredrika Offens räkning, samt att mamsell Ulrika Offen, som icke är boende på Tostarp, hvarje vecka från Tostarp erhållit mjölk och smör. — 3:0 Cecilia Månsdotter: att vittnet de 5 sistförflutna åren tjent mamsell Fredrika Offen samt iakttagit, att straxt efter öfverjägmästare Offens död 2:ne ä Tostarp varande kor upplåtits till bemälda mamsells begagnande, och att hon då hvarje vecka afskickat mjölk och smör till mamsell Ulrika Offen, som å annat ställe varit boende. Berörde kor, af hvilka den ena varit den nu ifrågaställda blackiga, samt den andra röd till färgen, hade likväl sedermera vexelvis begagnats af mamsell Fredrika Offen och numera aflidna fru Åkerbolm, hvilken sednare då till mamsell Ulrika Offen, som, efter hvad vittnet hört sägas, funnit sig mindre belåten med den af mamsell Fredrika Offen aflemnade smöroch mjölkqvantiteten, hvarje vecka afsändt mjölk och smör, allt i förhållande till kornas afkastning, samt, enligt vittnets förmenande, fallt motsvarande afkastningen af den utaf fru Åkerholm för tillfället gagnade kon, som mjölkats tillhopa med öfrige för kärandens räkning i Tostarp varande korna. I öfrigt upplyste vittnet, att en dag uti sistl. Oktober månad hade emot aftonen 2:ne af kärandens å Wessmanstorp tjenande drängar ankommit till Tostarp, samt då för vittnet omtalat att ändamålet med deras ditkomst vore att afhemta, som de uttryckte sig, vmamsellens ko,. Straxt före skymningen hade: de från Tostarp aflägnat sig, utan att lisväl vittnet sett om de vid bortgåendet medtagit ifrågavarande kokreatur, men följande dagen hade vittnet hört förra vittnet för-mamsell Offen omtala, att kon vore borta, utan att vittnet kan erinra sig att dervid nämnts sättet, på hvilket den bortkommit, elier hvart der blifvit afförd. Dessutom hafva följande personer efter atlagd vittnesed berättat: 4:0 Emanuel Johansson: att vittnet, som i slutet af Oktober månad sistlidet år bivistat ett bröllop i Svenstorp, dervid väl iakttagit att svaranden, inbegripen i samtal med till vittne åberopade Per Bengtsson, till denne yttrat, att käranden stulit ett kokreatur från sina mostrar, samt, i anledning af Per Bengtssons yttrande att käranden väl ej sjelf sådant verkställt, förklarat, att kärandens drängar bortfört kon, men vittnet, som åt berörde samtal icke lemnat vidare uppmärksamhet, hade ej helier i öfrigt hört svaranden fälla några andra emot käranden förklenliga tillvitelser. 2:0 Ola Eskilsson: att då vittnet den 23 Oktober nästl. år infunnit sig hos svaranden, för att lösa afflyttningsbevis, hade vid vittnets ankomst svaranden yttrat till en kärandens dräng, som i enahanda afseende besökt svaranden: Ni är ett tjufpack derhemma,, men vittnet hade icke hört något vidare, som till upplysning uti ifrågavarande mål kunde tjena. 3:o Måns Jönsson: att vittnet, som vid flyttningstiden nästlidet år lemnat kärandens tjenet, då med ett af denne erhållet betyg anmält sig bos svaranden, för utbekommande af prestbevis. Detia hade likväl svaranden vägrat, under tillsägelse, att såsom orden föllo: helsa tjufven i Wessmanstorp, att han skall utgifva betyg i enlighet med tjenstehjonsstadganp. Sedan svaranden jemväl, på ett ytterligare af Käranden utgifvetbetyg, förvägrat prestbevis, hade sådänt likväl vid förevisande af ett tredje af käranden utlfärdadt utaf svaranden meddelats, likväl under förklaring af svaranden, att äfven detta sednare käranIdens betyg varit oriktigt, samt att man allmänligen benämnde käranden för Ko-Petter, hvilket ban fick heta, så länge han lefde. Vid ett af de föregående besöken af vittnet, hade svaranden velat af vittnet få utredt, hvem som tagit ifrågaställda, ko, samt dervid yttrat, att han nog skulle gripa Akerholms tjenare an, så att de erkände hvem som gripit konn, tiläggande vittnet, på fråga, att svaranden, såsom skäl för sin vägran att icke utgifva prestbeviset, ingalunda föregifvit vittnets delaktighet uti stölden af ifrågavarande ko, men uttryckligen förklarat, att kärandens betyg borde innebålla intyg i afseende på frejden, innan prestbevis kunde meddelas. 4:0o Bengt Andersson: att vittnet, som af mamsell Fredika Offen varit anmodad att slagta ifrågavarande ko, då vittnet för sådant ändamål å den bestämda dagen inställt sig på Tostarp, hört kärandens dervarande gårdsdräng upplysa bemälda mamsell, att kon vore afhemtad till Wessmanstorp, hvilket vittnet, ehuru mamsell Offen icke åderpå lemnat något svar, icke anser troligt hafva kunnat undfallit hennes uppmärksamhet. Medgifvande innehållet af dessa vittnens berätte!ser, ds 4 älsbada: hatanikan anh aha