Aftonbladet – 20 april 1844, sida 2

BS A — — — — — — ngen klagan. — O verldars fader, så nära målet och dock .. . Älskade och dyre son, om himlen skulle neka mig att njuta lönen, så öfverlemnar jag dig denva fröjd — Lyd noga hvad jag säger! Först femtio år efter denna dag, samma månad och samma timma, som jag sjelf föreskrifvit mig, må du bryta det paket, som nu hvilar framför dig. Sker det dessförinnan, så är allt förbil Min son, låt ingen falsk nyfikenhet förleda dig att förstöra ett herrligt verk. — Annu ett ord — — — men behöfver jag väl säga dig det? — När du, en gång, befinner dig i säker njutning a denna lycka, glöm då ej, att den icke är för dig — Hjelp de lidande, trösta de arma, jemna der orätta fördelningen... Hvad ser jag, — tider är inne snart! — Jag skall då sjelf glädja mig å mitt verk! — Men nej! — Mina sinnen förvir ras, en domning betar mig hvarje kraft! — Hvar före dröjer du ännu? Skynda, skynday och dt behöfver icke tråna femtio, långa år! — Tyst hör jag icke fotsteg? Min son, var välkommen ty en iore stämma säger mig att dec måste va ra dul — Vi skola då tillsammans... Min blicl förmörkas ..Jag,... Här slutade brefvet. Dö den hade träffat min far just då han trodde si omfatta segerns grönskande palm. Det återstår nu säga, att jag troget uppfylld den hädangångnes önskningar. — Några år efte hans död förenade jag mig med en flicka, m1 barndomslekkamrat, som jag ömt älskade, oc hvilken skänkte mig en dotter, modren till mir dyra Hedvig. Ett litet arf, efter en slägtinge, i min mors sida, satte Mig i stånd att, lugnat och skyddad för all brist, fortsätta mina studier.i d