Aftonbladet – 18 april 1844, sida 2

i goda skolor, hafva oftast en sträng och rättvis kritik, samt äga en medfödd arbetsifver och håg att utbilda sig. Fransmannen är lättsinnig i allt, utom i det reella, som på ett närmare sätt rör honom sjelf. Hen vet också: att ett enda medelmåttigt arbete af honom är nog, för att, åtminstone inom hans land, borttaga förtjensten af alla hans goda — emedan stagnation eller tillbakagång, serdeles inom .konstgebitet, fördrager denna nation lika litet som — det enabanda. Jag har sjelf många gånger saknat denna deras ihärdighet. Men Fransmannen har också sina fel: han är ofta maniererad, jagar efter effekter, är sinlig, äfven i sin konst. Men det sinnliga blir någon gång hos honom en förtjenst; ty han vet bättre än alla andra, att på det mest frappanta sätt framställa sina passioner och derigenom varna för dem., : Om målning sade Thorwaldsen ungefär följande: ;Horace Vernet är den störste sanna konstnär jag känner. Han har i mycket upphunnit både Rafaöl och Titian. Jag skulle vilja kalla honom för vår tids Michal Angelo. -Han arbetar ej för namn och pris, men för sin genius, som också upprättkåller honom. Tyskarre äro för omständeliga i sin konst, de vilja för mycket röra och undervisa, istället för att låta det sköna: sjelf intaga och förädla: sin tillbedis7, men för öfrigt bafva de kanske kommit Fr.nsmännen närmast uti gratie och noggrannhet i utförandet: Talienarn arbetar con amore; otvifvelaktigt är han ett konstens Söndagsbarn, men uppväxer gemenligen ej till man uti sin sak. Hans lif är mera ett preludium, än en fullständig sång. Detta hindrar dock ej Italien att bafva framfödt de största konstnärer, som nyare tider framvisat. Engelsmännen torde hafva öfverträffat Fransmännen i färgernas glans och bjerthet; men de sakna ej så sällan skönhetssinne. De veta ej, eller tyckas ej förstå: latt den, som vänder sig från naturen, han vän