Aftonbladet – 18 april 1844, sida 2

UROVARA vå SVS BIUVVEe)jy BRUS MIRI Mm rm nm mmm Ont nr BIKUPAN EMOT ÅTTA F. D. RIKSDAGSMÄN I BONDESTÅNDET. Skrifvandet och läsandet komma J väl ännu en tid att tilltaga, men 5 verkan deraf har med detta år C nått sin kulminationspunkt i Sverige. Du scr häraf att jag delar de sansades förhoppningar om Konung Oscars tidehvarf.v På det ingen må tro i hast, att vi händelsevis kommit öfver rapporterna från någon avuerad jesuiterprovincial till generalen i Rom, måste vi straxt i början nämna, att vi lånat ofvanstående motto från en af Svenska Biets gårdagskorrespondenter. Det der, som så mycket annat af Biets uppgifter, är i öfrigt ej att taga efter bokstafven. Bisällskapet tror så litet sjelf på overksamheten af hvad som skrifves och läses, att det alldeles icke inskränker sig till blotta berättandet af nyheter, utan oupphörligt skrifver långa afbandlingar öfver dagens frågor, tydligen i hopp att få dem lästa och dermed utöfva någon verkan. Det dröjde icke längre än till följande morgon, d. v. s. tills i dag, förr än Biet började införa en så kallad insänd, artikel, mot den bekanta Adressen till Sveriges Allmoge och alla Festerlandets Vänner af de 8 f. d. Riksdagsmännen. Det är blott en inledning ännu, och kallas derföre den första artikeln; men denna inledning röjer, att den så kallade konservatismen blifvit ytterst förskräckt öfver riksdagsmännens uppmaning till Allmogen och Fosterlandets vänner att icke längre tro på de konservatives bedyrande om det nya representationsförslagets oduglighet och förderflighet, utan taga omedelbar kännedom derom och sedan öppet säga sin egen mening. Ett så enkelt sätt att skaffa sig upplysning om sjelfva knuten i en tvistefråga, en så rak gång på saken, bafva de gamla odugligheternas bolagsmän genast insett vara oförenligt med deras intresse, och derföre bör sådant förekommas; här, om någonsin, påstår Biet pgäller den visa regeln: principiis obsta. eller det gamla Svenska ordspråket: slämm ? bäckenv, och det är Svenska Biet, som öfvertagit fördämningsoperationen. Det skall bli intressant att se hur dammarbetet framskrider i de följande biartiklarne; den nu syaliga första lofvar ingenting serdeles. Hvad som egentligen skall dämmas från ge konservativas, sida vore den kunskapsåder, hvarpå adressen anvisat, när den rådt allmogen och fosterlandsvännerna läsa grefve Spens framoställning af representationsförslaget, eller åtminstone det mindre sammandrag, som utgifvits deröfver. I denna läsning ligger konservatismens hela fara, ty inser man deraf den föreslagna representationsförändringens enkelbet och nytta, så gör det ingenting till saken hvem som tillstyrkt inhemtandet af denna kännedom, eller huru detta skett. Imedlertid är det blott emot de tillstyrkande personerna och rigtigbeten al deras sätt att gå tillväga, som insändaren i Biet hiltills sökt väcka misstroende. På annat sätt kan man icke förklara biförfattarens påhitt att inpassa sin exposition af adressen midt emellan en beskrifning på Dalupproret under frihetstiden, och en annan, dito på Jakobinerklubbarne; så framt meningen ej är att, såsom material till den första bland de -.tilltänkta fördämningarne, taga framd någonting som man bland de konservativa ännu tycks inbilla sig vara serdeles godt och fullmoget, men som hela verlden annars anser för gammalt förmultnadt skräp, numera brukbart till ingenting. Första fördämningen — första artikeln — innehåller alltså ingenting i sak hvarom läsaren utan svårighet kan förvissa sig med egna ögon. Vi vänta med nyfikenhet att få se det följande dämningsarbetet, och skola ej underlåta att för Aftonbladets läsare beskrifva det, i mån som det fortskrider. pf 5 — Den Konstitutionelle har ännu ej aktat mödan vördt att lemna allmänheten besked om det företräde bladets spiritus rector, herr. Johensson nyligen haft. Skulle denna underlåtenhet härröra af fruktan att allmänheten derigenom torde komma i tillfälle att genomtränga den djupa hemlighet, som bör hvila öfver herr Johanssons riksvigliga planer, anse vi anledningen dertill vara lätt undanröjd, om herr Johansson sjelf visade allmänheten den artigheten, att i stt eget, ogenomträngliga manår beskrifva sitt uppträdande i de kungliga gemak, som så länge förgäfves väntat på Ba6C ONES KT a a AR NGE NETONNET