Aftonbladet – 17 april 1844, sida 2

— här stod förut Foltaire ganska tydligt; me knapt hade denna förfärliga landsplåga upphört innan en åskvigg, utan att i, öfrigt göra någo! skada, splittrade ordet i 2:ne delar;:spå så sätt at taire (tystna) står för sig sjelf och tolkar vreden dom, långt uppbyggligare än alla predikningar Här synes Guds finger likaså visst som i skrifte; på väggen vid Belsizzars högtid.n Jag kunde icke hålla mig från att le vid de; goda prestens kommentarier; och gick vidare fö att uppsöka andra namn, som jag hört skulle fin nas på stenen och hvi!ka, likasom den qvicke sa tiristens, skulle trötsa tiden, om ock elementern skulle utplåna eller stympa dem här Det först som mötte min blick, var det af den talangfulle qvicke bumoristen, hvars bon mots gjorde bonon till sia tids Talleyrand — den: fulländade verlds mannen, modets furste, anföraren för alla Wien baler och karnavaler: han som började sitt lif.så som simpel soldat och dog såsom kejserlig Öster rikisk fältmarskalk, hvars likbegängelse ännu ä i friskt minne inom rikets hufvudstad — Princ de Eigne. Af en sällsam adelspyck syntes, strax bredvid hans, namnet af författaren till Mes sias, hvars grafskrift öfver sin bustru föll mig minnet, och hvilken kunde anstå den fromm: Klopstock sjelf: Du var sådd af Gud för att skördas för him len.n Göthe bar äfven antecknat sina besök bä två gånger: 4776 och 1780; första gången jemt Stolberg och andra gången jemte sin vän Eeirse Hans resa till E!sas var icke blott för alt de göra elt flyktigt besök. De som älska att se sto re mäns boningar, må göra en utflykt fem fran ska mil från Strasburg till en liten by, hvares ban uti pastorns dotter fann sin första kärlek oc! idealet för sin Margaretba. Låtom oss vända frå Göthe till Schiiler ! Lika i snille, men hur skild: tur olika till sina lefnadsförhållanden! — den en bortgången, mått af år och ära; den andre brag till grafven af vanvård; fattigdom och bedragn: förhoppningar. Han ock :har lemnat ett minne här. Vi kunna lätt föreställa o3s med hvad hänryekning skalden, undsluppen studerkammarens mörker och qvalm, här, badande sig i den blås